Ängelholms FF ligger elva i Ettan Södra efter vårsäsongens 14 matcher. Nu är sommaruppehållet här.
Här är Gustav Lundblads krönika om lagets vår.
Tabellen:
1. Trelleborgs FF, 32p.
—
2. Ariana FC Malmö, 27p.
—
3. Åtvidabergs FF, 26p.
4. Lunds BK, 26p.
5. Rosengård 1917, 22p.
6. Hässleholms IF, 21p.
7. Tvååkers IF, 21p.
8. Eskilsminne IF, 20p.
9. BK Olympic, 19p.
10. Jönköpings Södra IF, 18p.
11. Ängelholms FF, 16p.
12. Skövde AIK, 16p.
—
13. Kristianstad FC, 14p.
—
14. Laholms FK, 13p.
15. FC Trollhättan, 13p.
16. Utsikten, 4p.
Ängelholms FF:
Ingen skånsk Ettan-klubb har väl samma sentida erfarenheter av att få trolla med knäna, som Ängelholms FF.
Tio år efter degraderingen från Superettan, fick nye tränaren Tim Hallén improvisera i början av säsongen.
Tre av lagets fyra bästa målgörare lämnade efter förra året. Den fjärde, kanske den mest intressante, Tim Amilon Persson, skadade knäet på försäsongen.
Samtidigt drog profilvärvningen Charlie Weberg korsbandet.
ÄFF gick in i säsongen utan någon frisk traditionell centerforward.
Målskyttet gick trögt, men samtidigt visade man sig kunna täta till ordentligt bakåt, efter den inledande 1–5-smällen mot TFF – ett resultat som efter hand inte ser så illa ut som det kändes i stunden.
Till sist blev det proppen ur mot Eskilsminne – för andra året i följd gjorde man bisarra sex mål på Harlyckan.
Anfallaren Adam Touray kom tillbaka från skada och målen har kommit i allt större utsträckning för laget.
Få spelare är väl topplagsbra, men många gör det med beröm godkänt.
Vikarieanfallarna Oliver Stojanovic Fredin (ny från Vasalund) och den rivige tidigare HIF-talangen Vilgot Carlsson har producerat poäng – den sistnämnde är till och med trea i seriens poängliga och har haft ett genombrott.
Bakåt har Eric Vedholm varit ett intressant nyförvärv som vänsterback, medan Mohammad Ahmadi är pålitlig i mittlåset. Daniel Bergman och Benjamin Tannus är jobbiga att möta på mitten. Anton Nilsson på kanten har växt under säsongen och får ut allt mer av sin fart och teknik.
Ett problem har varit förmågan att hålla fast vid ledningar.
Borta mot bottenlagen Laholm och Trollhättan blev 1–0 till 1–1 djupt inne på stopptid och inget annat lag i serien har tappat lika många ledningar – man har lett nio matcher, men bara vunnit tre.
Där har vi också nyckeln till att skaka sig loss från bottenångest i höst – ÄFF behöver vinna fler av de matcher som under våren slutade oavgjort.
De har varit svårslagna (fyra förluster), men det räcker inte.
Foto: Mauri Forsblom
