Skånesport har tidigare berättat om Max’Med Mohameds väg från division fyra till Superettan på bara ett år.
Nu har den 22-årige mittfältaren gjort sina första träningar som fotbollsproffs och leendet går inte dra ur hans ansikte.
– Jag vill kunna erbjuda någonting unikt, säger Max’Med.
Speciellt glamouröst var det inte i FBK Balkan – eller någonstans i Supertvåan. Så det är lätt att ryckas med i fascinationen kring Max’Med.
Han förkroppsligar nämligen den dröm som väldigt många fotbollsspelare när på. Att bli upptäckt – att bli accepterad – att bli någon som folk tror på – att bli proffs.
Resan har gått snabbt för Max’Med och med stor sannolikhet har den bara börjat. Varje dag inleds den i ett rum på Rosengård i Malmö som Max’Med delar med tre bröder. Fyra pojkar i en somalisk familj på sammanlagt nio personer: fyra bröder, två systrar samt två föräldrar.
– Det är aldrig tyst, det är som en fritidsgård, säger Max’Med med ett garv.
Själv är han äldst i syskonskaran. Således finns det ett betydande mått av ansvar i hans gärningar. När de andra går till skolan åker han till jobbet.
– Pendlingen är jobbig.
Skulle det vara jobbigt för dig att lämna familjen?
– Svår fråga. Hemma har jag morsans mat och allt det där, vi fyra grabbar som sover i två dubbelsängar och jag trivs. Men jag har mycket på mitt bord nu och jag vill verkligen ge fotbollen en ärlig chans. Det skulle underlätta för familjen ekonomiskt om jag lyckades i BoIS. Så vi får se hur det blir med boende och allt det där.
Vad säger din familj om att du blivit proffs?
– De blev chockade, haha. Jag sa dessutom ingenting om att jag skrivit på för BoIS. De läste det i nyheterna.
Varför då?
– Ärligt talat trodde jag inte att media skulle skriva så mycket om mig. Om MIG? Så jag kunde berätta när det var läge.
Vad trodde du skulle ske då?
– Jag vet inte, men det blev kaos. Väldigt många i Rosengård snackade om det. En vecka efter att nyheten släpptes kom det fram folk och frågade om det var jag som hade värvats till Landskrona BoIS – och så gratulerade de mig. Den biten var jag verkligen inte förberedd på.
Är man uppvuxen i de delar av Rosengård som Max’Med är finns det vissa märkta livsstigar att gå på. Ibland är de kriminella och destruktiva. Stigar som andra sällan ens ser leds barn i liknande förorter direkt in på. Det krävs ibland mycket mer av en individ att inte välja den banan än att välja den.
– Du har rätt. Jag har barndomsvänner som sitter i fängelse för allvarliga saker. Det är speciellt att växa upp i den miljön. Få utifrån förstår reglerna.
Hur nära har du varit i hamna ”i skiten”?
– Inte speciellt nära. Men alternativet har alltid funnits runt hörnet. Det gäller att aktivt leta upp andra saker, stå emot grupptryck och så vidare. Det är känsligt att säga till människorna i sin närhet som man växt upp med ”Jag vill inte vara med dig”. När jag reflekterar över det… så är det ju galet. Men det är verkligheten.
– När man växer upp i den miljön är det få som verkligen tror på att man kan lyckas. Som att jag skulle hamna i Landskrona BoIS. Det har gjort att jag även känt mycket avundsjuka. Mitt meddelande till alla unga som har det tufft och vill satsa på fotbollen är att det går faktiskt att komma någonstans. Om jag lyckades så kan alla lyckas med fotbollen, eller vad det nu kan vara. Många tror kanske att man måste ha kontakter för att komma in i stora klubbar. Men jag har inget sådant. Inga bakvägar in. Ingen agent. Jag har ingenting mer än vänner och det kan betyda mycket! Min väg till BoIS har bara handlat om fotboll – fokusera på den och det går att komma någonstans.
Vilka roll trivs du bäst i?
– Sexanrollen. Rakt av. Vi spelade med två mittfältare i Balkan och jag kunde ha varit åtta, men jag fick ofta gå ner i banan, hämtade boll i backlinjen och var en del i speluppbyggnaden hela säsongen. Firat Sahan gav mig stort förtroende tidigt.
– Jag är den som vågar ”slå alla linjer”. Jag kan dribbla, hålla emot, har två bra fötter och lever på min spelförståelse. Jag vågar göra det svåra.
Om du varit en Champion League-spelare – vem hade du varit då?
– Vissa stunder Luka Modric. Andra stunder Toni Kroos. Haha!
Vad behöver du rätta till som spelare?
– Mina tendenser med gula kort kanske. Inte för snack eller så, snarare var det så förra säsongen att jag fick ta en del rollar jag inte ville ha och hamnade i svåra situationer på planen. Jag spelade inte fult, men kom in fel i situationer jag inte ens borde varit i ibland.
Vilka är andra detaljer jobbar du med att förbättra?
– Firat brukade säga till mig att om jag höll tempot uppe så kunde jag bli en allsvensk spelare. Tar det för lång och jag börjar tänka blir jag aldrig mer än en division två spelare.
Kommer du ihåg när du kände att du klarade av tempot under provträningarna med BoIS?
– Ja, det var nästan direkt och jag minns framförallt att det var annorlunda medspelare, säger Max’Med med ett kroppsspråk och en blick som med en njutning, som en italienare som ätit mammas delikata specialpasta, säger något i stil med ”Allt blev enklare”.
– Jag kunde skjuta stenhårda passar till medspelarna och de var som väggar, bollen kom tillbaka perfekt istället för att studsa flera meter bort… Deras passningar var som laserstrålar. Jag tror att vi var mitt i en possessionövning när jag tänkte ”Här vill jag vara. Här behöver jag inte springa och hämta bollar, här kommer bollarna på foten till mig.”
– Det var en skön känsla. När man kommer från Rosengård så tror jag att man som människa vill ta mycket ansvar i liknande situationer. Man bröstar upp sig, låter mycket och fokuserar på att själv synas. Det har varit mycket ”jag jag jag” under uppväxten. Hämta boll från målvakten och sedan dribbla. Men här märker jag att det är laget före jaget och det är delvis en ny sak för mig, en positiv sak.
Kan du behålla en viss del av den kaxiga attityden du alltid haft?
– Ja, man måste freestyla en del och samtidigt anpassa sig.. Jag kommer inte att förändra min spelstil ett dugg, det kommer inte att ske – men jag kan utvecklas.
När bestämde du dig för att verkligen satsa på fotbollen?
– Ärligt talat… Det var när Billy (Magnusson) ringde mig. Innan dess var det inte alls samma sak. Division två är en sak och jag funderade om man rentav kunde få testa på Ettan, eftersom jag känner många i BK Olympic. Men direkt efter första samtalet med Billy kände jag att ”kan jag klara mig i Superettan kan jag gå hur långt som helst”.
Hur gick det till rent konkret när kontakten togs?
– Det var en vän till mig, Bassam Ahmad, (idag i IFK Malmö) som drog i trådarna. Balkan sa att det skulle komma någon Billy och titta på en av våra matcher, men jag hade ingen aning om vem han var. Så jag sket i den där Billy.
– Men tydligen hade Bassam ett snack med honom och plötsligt provtränade jag med BoIS.
– Men tydligen hade Bassam ett snack med honom och plötsligt provtränade jag med BoIS.
Då, liksom nu, var de yttre förutsättningarna inte speciellt bra. Direkt dåliga rentav – om man vill visa upp sina tekniska färdigheter.
– Provspelet skedde i november 2023 och även om det inte var lika kallt och halt på planen som nu så var det väldigt mycket snö och svårspelat. Det var sämsta tänkbara förutsättningar. Men Billy verkade tro på mig.
Att en okänd division två-spelare utan meriter skulle vara aktuell för BoIS landade inte helt friktionsfritt i de digitala supporterleden.
– Haha! Jag var inne Svenska Fans och läste på BoIS forum. Det var mycket kritik om mig då – och delvis förstod jag dem. Landskrona är ju en stor klubb.
Hur reagerade du då?
– En sak som jag märkt under min uppväxt i Rosengård är att de som får en chans på någonting större ofta sabbar det genom att säga någonting dumt när de ifrågasätts. Uppkäftigheten du vet. Jag har inte varit på det sättet. Jag var snarare typen som gav upp. Som när jag lade av med fotbollen i två år under tonåren.
– Däremot har jag förmågan att inte bry mig om kritiken. Jag läser den gärna, men den bryter inte ner mig. Det kanske är en styrka? Jag har så mycket ”steak on my plate” att hantera i vardagen att andras ord inte tar över.
Max’Med är inte rädd för att säga vad han tycker och har samtidigt en befriande dos självdistans. Men har han tålamodet som krävs för att ta det stora steget till elitfotbollen?
Vad händer om du förblir på bänken det första halvåret?
– Då får jag brösta det. Det är väl ingenting? Så länge jag får en ärlig chans så…
Kanske är det den karaktäristiska misstron till makthavare som unga uppväxta i utsatta områden många gånger har som skiner igenom. Misstänksamheten för att bli orättvist bedömd enbart baserat på sitt ursprung.
– Får jag chansen och tar den så ska jag spela, men om jag presterar dåligt eller inte tillräckligt bra – då behöver jag inte ens sitta på bänken. Men presterar jag bra – då ska jag spela.
Han är värvad för sin potential. En 22-årig mittfältare som slog igenom i division två 2023. Det kan jämföras med värvningen av en annan 22-årig mittfältare, Victor Karlsson, som kommer med 50 allsvenska matcher i bagaget. I Victor vet BoIS vad de får. I Max’Med har BoIS andra typer av förhoppningar.
Hur bra koll har du på Superettan? Brukade du titta mycket på BoIS, HIF och TFF?
– Nej, jag kollar inte på fotboll alls. Inte längre.
Ursäkta!?
– Det har mest varit mina egna matcher när det filmats.
Inte Allsvenskan? Inte Champions League?
– Nä.
Vad kollar du på då? Bingolotto?
– Om det är en stor final eller så så brukade jag kolla och nu när fotboll är mitt jobb så kommer jag titta på mycket fler matcher. Nu måste jag ju göra det.
Kommer du jobba med annat förutom fotbollen?
– Tidigare jobbade jag på en skola, men jag har sagt upp mig. Det går inte att kombinera med fotbollen.
Nu har du uppfyllt en dröm och står i begrepp att leva ut den. Vad drömmer du mer om i framtiden?
– Jag vill se vilken potential jag faktiskt har. Visst, man vill alltid kunna försörja sin familj och sina vänners familjer och det går ju om man lyckas med fotbollen. Men dröm? Det kanske är att bevisa att man duger på den här nivån. Jag vill kunna spela både offensivt och defensivt, som Mousa Dembele. Han stod för någonting unikt. Jag vill kunna erbjuda någonting unikt.
Avslutningsvis. Ditt namn. Max’Med. Det är ju är sjukt bra somaliskt artistnamn. Men somaliska är ingen lek för svenskar – så hur ska det uttalas?
– Max är inga problem. Sedan kommer apostrofen som är som ett ”hemligt ljud”. Som ett A. Så det blir Max-a-Med. Men när man uttalar det på somaliska blir det ”Mahammad”, säger han med stark somalisk prägel där h:en hämtas lååångt nere i halsen, eller i tårna rentav.
– I skolan hade jag en lärare som inte kunde uttala det som det ”ska” uttalas, så då sa farsan till mig ”Nu får du heta Max’Med” som svenskarna läser det. Ett svenskt uttal skulle kunna vara typ ”Maxahmed”, men nu är det som det är. Max’Med är ett coolt namn ändå, det är fräckt att det står så på min tröja!
http://test3.skanesport.se/2023/12/16/min-telefon-holl-pa-att-borja-brinna-bois-nyforvarvs-kometresa-till-eliten/
