Begår svensk handboll harakiri?
Del 5
För en tid sedan läste jag en artikel, en ganska lång sådan.
Den handlade om en i stort sett helt okänd fotbollsspelare från Colombia.
Han platsade inte riktigt i Premier League, utan hade sålts till saudiska ligan.
Mycket pengar inblandade så klart.
Flytten till Saudi innebar dock fortsatt bänknötande och nu var han aktuell att lånas ut till en turkisk klubb.
Varken spelare eller klubb var nöjda med utvecklingen.
En i sanning rafflande artikel med viss cliffhanger.
Men hur kom det sig att den ens skrevs?
Vem brydde sig om detta egentligen?
Sannolikt hade informationen hittats på nätet nånstans och en sportjournalist fann något att skriva om. Ansvarig utgivare sa ’kör’.
Är nyhetstorkan på nyheter kring svenska idrottare verkligen så jäkla torr?
Mina tankar åkte tillbaka till min tid på högstadiet och när jag pryade på Bohusläningen. Morgontidningen med stort M i Uddevalla.
Naturligtvis var jag på sporten.
En dag blev det en tur med bilen.
Minns jag rätt åkte vi till Munkedal ett par mil utanför stan.
Reporter, fotograf och lilla jag. Vi besökte fotbollsklubben som huserade i den femte divisionen om jag minns rätt, vilket för övrigt motsvarar div 3 idag.
Intervju gjordes, fotografier togs.
Bil tillbaka till Uddevalla.
Tillbaka på redaktionen skrevs den rent av journalisten och jag följde med fotografen till mörkerrummet där bilder framkallades och någon av bilderna valdes ut till texten.
Jag tror inte att den typen av journalistik görs längre.
Att skicka ut två personal till en ’icke-nyhet’ bär sig sannolikt inte ekonomiskt.
Tyvärr.
Inom handbollen menar vi att sporten förtjänar mer medial bevakning. Varför finns det nästan aldrig något att läsa kring våra inhemska lag frågar vi oss. Var är reportagen inför match, de med profilerna, de om övergångarna, referaten och uppföljningarna?
Ibland dyker det upp ett reportage om nån klubb som hamnat i ekonomiskt trångmål, eller nåt om att handbollen brottas med problem att fylla hallarna. Nån enstaka gång en intervju med en tränare eller så. Inte ens våra proffs uppmärksammas, trots att de spelar på den absolut högsta nivån internationellt.
Handbollen har i alla år försökt vara reko.
Skarpa uttalanden har varit ovanliga, schismer och rivalitet tillhört ovanligheterna.
I intervjuer är det med ett par undantag snällt, artigt och välkammat.
Föredömligt och bra på många sätt.
Dock funkar det inte riktigt i dagens medieklimat.
Det anses ju till och med mer intressant att skriva om en colombiansk fotbollsspelare som eventuellt skall byta klubb, än att hitta något om våra handbollsspelare.
Allt är ett resultat brukar jag säga och det gäller naturligtvis även här.
Inom handbollen verkar många tro att sportredaktioner fungerar som när jag pryade i början på 80-talet.
Många sitter smågnälligt och rastlöst och väntar på att bli upptäckta.
Att reportrar skall hitta vinklarna själv.
Parallellt verkar de flesta sportjournalister sitta på redaktionerna och leta scoop på sociala medier och internet.
Synlighet på nätet blir alltså allt viktigare om man vill nå ut.
I hockey- och fotbollsklubbar anställs hela marknadsavdelningar och SEOs i jakt på att vara lättupptäckt digitalt.
Inom handbollen satsar man generellt inte på detta.
Heller..
Det är för dyrt.
Istället sitter man under sin korkek och väntar på att nån skall ringa eller komma på besök.
Det till och med applåderas när till exempel IFK Kristianstad lämnar Twitter (X).
Det anses vara någon form av moralisk hjälteinsats.
Att lämna en plattform som är utmärkt för att nå ut till de reportrar som letar nyheter att hitta vinklar att skriva om.
Orsaken sägs vara tonläget och den excentriske ägaren Elon Musks intåg i politiken.
Klubbar gör naturligtvis som de vill, men denna dubbelmoral gör ont i mig.
Internet översvämmas tyvärr av hat och tvivelaktiga personer. Kommentarsfält hos tidningar, Facebook och Instagram sjuder av hatfulla och hånfulla kommentarer. Det är bedrövligt. TikTok bedriver smygpropaganda från kinesiska staten i ett försök att påverka västerländska värderingar och vilseleda våra yngre.
Twitter är trots allt sannolikt den plattform som flest journalister letar efter uppslag på.
Världspolitik från världens statsledare drivs därifrån.
Påven och andra kyrkliga ledare proklamerar sina budskap därifrån.
Men handbollen är finare än så.
Handbollens dubbla måttstockar är längst.
Kanske är det inte så konstigt att vi hamnar i medieskugga.
Om handbollen vill uppmärksammas mer i media så tror jag att handbollen helt enkelt måste ta saken i egna händer och jobba proaktivt och inte sitta där som tjuren Ferdinand.
Det kommer bli en kostnad initialt, men det kommer löna sig i längden.
Alternativet är att låta sig åderlåtas ytterligare och till sist bli en väldigt liten målgrupps interna sidointresse.
Eller vad tror du?
Diskutera i smågrupper
Läs tidigare krönikor från Claes Andersson.
Claes krönika: ”Svensk handbolls brist på entreprenörer är smärtsamt tydlig”
