Efter dagar av knallhård kyla har det blivit blidväder.
Snön smälter och inomhus har blivit den perfekta platsen för såväl kost som logi.
Och inte bara det.
Skådespelet handboll är till stor del en inomhussport.
Mellan den 15/1 och finalen den 1/2 skall ovissa bataljer utspelas i tre länder.
Det blir Oslo i Norge, Herning i Danmark och Malmö och Kristianstad i Sverige.
Och Sverige är vad jag tänkte fokusera på i denna text.
Eller rättare sagt det svenska landslaget.
Hur bra är vi egentligen just nu?
Efter fjolårets turbulens och fullständiga praktfiasko är det lite ovisst.
Hjärtat vill att vi åter skall vara med där uppe bland medaljkandidaterna.
Magen kurrar av oro och lättare känning av ångest, eller är jag bara lite hungrig?
Tittar man på truppen så ser den såklart spännande ut på sina håll.
Några nya in, men stora delar av det gamla gardet hänger kvar.
Det skall vi vara glada för, eftersom det handlar om spelare i absolut världsklass.
Så med det för handen tänkte jag spekulera lite i kapaciteten i respektive lagdel.
Häng med.
Målvakterna 4/5
Andreas Palicka – Kolstad, Mikael Appelgren – Veszprem och Fabian Norsten – Ålborg.
Här har ledningen skickat lite blandade signaler under hösten, men nu vet vi.
För några veckor sedan skulle unge Norsten bli förstemålvakt, enligt vår förbundskapten, men i båda matcherna mot Brasilien var det Appelgren som startade, med Palicka som back up. Det känns inte alls fel, givet form och kapacitet, men varför sände man andra signaler alldeles nyss. Det känns onödigt gentemot samtliga inblandade.
Tack vare att en skadefri Appelgren har hittat formen igen, så känns det riktigt bra längst bak. Palickas högstanivå är det nog ingen som slår, men han energikrävande spelstil gör att det täta matchandet tröttar ut honom. Att han nu kan matchas mer sparsamt ser jag som en extra fin möjlighet att ha en joker när det drar ihop sig.
Vänstersex 3/5
Hampus Wanne – Høj, Felix Montebovi – Malmö
Efter Pellas och sedermera Tollbrings skador har vi här en härlig och spännande duo.
Om Wanne kanske har peakat, så har nog Montebovi knappt ens börjat än.
Jag räknar här med att Wanne, med rätta, får dra det tunga lasset och att unge Montebovi får en utpräglad jokerroll. Om Felix antar den utmaningen på rätt sätt, så kommer det kunna innebära att Wanne måste lyfta sig för att behålla sin speltid. Att vi blir bättre på straffar igen känns direkt avgörande och här hoppas jag på mer. Att därtill få se den pilsnabbe Montebovi få ett internationellt genombrott, skulle kunna innebära att mitt betyg för positionen är för lågt satt.
Mittsex/Pivot 4/5
Max Darj – Berlin, Felix Möller – Ålborg, Oscar Bergendahl – Magdeburg
Här har vi tre väldigt olika spelartyper på samma position, och som dessutom samtliga spelar i absoluta toppklubbar. I landslaget så har Darj/Bergendahl haft den oerhört viktiga rollen som högertre och det är där de har sina styrkor, i det defensiva. I offensiven anser nog jag att Möller ha passerat de övriga två, bakåt däremot, där har han ännu inte hittat en roll som passar. Detta har överraskat mig en smula eftersom jag anser att Möller är mycket bra bakåt i andra sammanhang. Skall Sverige nå semifinal i detta EM, så är att hitta rätt i höjd på högertre en nyckel. Det vilar ett tungt ok på deras breda axlar. Om vi därtill skulle kunna få en handfull mål på linjen per match, så hade varit en glad och nödvändig överraskning.
Högersex 3/5
Sebastian Karlsson – PSG, Daniel Pettersson – Magdeburg
Detta är en av tradition stark svensk position, men en med större frågetecken än tidigare. Detta trots att dessa båda spelar i klubbar högt upp i hierarkin. Målskyttet har dock varit modest denna höst vilket ställer frågor. Lojale och gedigne Pettersson fick nyss förlängt i Magdeburg, vilket är ett fint kvitto på hans kapacitet naturligtvis, men jag tycker att han gör för lite mål totalt sätt. Karlsson öste in mål i sin förra klubb, men i PSG har det gått betydligt trögare. Jag tycker för en gångs skull att vi är lite tunna här, och inte står den en Montebovi beredd att ta över heller. Detta är en position som gärna får överraska positivt.
Vänsternio 4/5
Jonathan Carlsbogård – Barcelona, Erik Johansson – Kiel, Nicola Roganovic – Malmö
Detta är en klurig position tycker jag. Carlsbogård är kanske vår allra viktigaste spelare egentligen, men flytten till Barcelona tycks inte ha utvecklat hans anfallsspel, snarare tvärtom. Och det är synd eftersom han var mästerlig när detta laget var som bäst.
Bakåt däremot är han i absolut världsklass, otroligt följsam och skicklig.
Därbakom har vi bombkastaren Johansson som inte får det att lossna i landslaget. I Kiel verkar han spela med större frihet, vilket verkar passa honom betydligt bättre. Här har ledningen gått ut och sagt att Erik skall vara etta på positionen, men jag är inte övertygad. Hoppas att jag har fel. Därbakom kommer Roganovic, en ung spelare med x-faktor. Jag skulle inte bli överraskad om Lill-Zoran kör om Johansson i hierarkin under detta mästerskap. Oavsett måste en av dem lyckas för att Sverige skall må bra.
Carlsbogård kan inte gå nonstop i båda riktningarna under ett helt mästerskap.
Mittnio 5/5
Felix Claar – Magdeburg, Jim Gottfridsson Pick Szeged, Axel Månsson – Kristianstad
Claar anses idag som en av världens allra bästa spelare och har som det en stor roll i världens bästa klubblag. När motståndarna spelar med höga tvåor, löser Claar uppgiften två mot två i mitten bättre än de flesta. Det kan bli skott, genombrott eller inspel. Felix är otroligt bra.
I höst har han dock spelat mest på vänsternio i klubblaget och det är oklart vad det kan betyda för landslaget. Bakom honom står en mer traditionell playmaker i Gottfridsson. Han har varit min favoritspelare under många år, men med åren har han förmåga att avsluta själv ebbat ut en smula. Detta har gjort det lite besvärligt när motståndarna lyfter med tvåorna. Mot mer klassiskt 6-0 däremot, där är han fortfarande svårslagen. Vad flytten till Ungern och förbundskaptenen har betytt för helheten är jag nyfiken på. Få spelare är bättre för ’nästa’ spelare än Jim. En joker och arvtagare ligger därbakom i Månsson. Han är egentligen för liten, för att lyckas på denna position, men det skiter Månsson högaktningsfullt i.
Han är som humlan, han flyger ändå.
Med snabba fötter, mod och smartness i överflöd utnyttjar han minsta lucka som uppstår.
Vi har en fantastisk uppställning på mittnio och den skall bli spännande att följa
Högernio 4/5
Albin Lagergren – Magdeburg, Lukas Sandell – Rhein-Neckar Löwen
Jag hade inte bytt ut Lagergren mot någon spelare i hela världen. I mina ögon är han komplett och det i båda riktningarna. Han är inte längst, inte snabbast, skjuter inte hårdast, men totalt så tycker jag att han är bättre än de allra flesta. Komplementet Sandell är perfekt eftersom han är en helt annan spelartyp. Han lever stort på sin snabbhet och sitt mod.
Vi är starka på högernio, riktigt starka.
Bänken 3/5
Mikael Apelgren och Patrik Fahlgren
Jag gillade spelaren Apelgren i Djurgården, i Hammarby och i Sävehof. Även han var en spelare där helheten blev större än delarna antydde. Som klubblagstränare är jag oerhört imponerad över jobben han gjort i främst Elverum och Sävehof, men det går fint även i Ungern. Apel är en charmknutte och en vältalig sådan, lätt att tycka om.
Som förbundskapten har han dock inte övertygat mig ännu, men förhoppningsvis är det dags nu. Min högst personliga uppfattning är att man på landslagsnivå bör kunna lita på att spelarna är innehavare av en hög kompetens. Eftersom det är så, så anser jag att spelarna bör involveras i spelval och spelidé i hög grad. Detta var ett adelsmärke för Benga-Johan och jag tycker även att Glenn Solberg jobbade i den andan.
De hade båda verbala spelfördelare på banan.
Unga och ambitiösa tränare förefaller ofta vilja detaljstyra mer från bänken.
De förefaller vilja vara spelfördelare därifrån.
Det hörs om inte annat tydligt i time outerna.
Min känsla är att det var där det gick snett i senaste VM.
Spelarna uppträdde inte på känsla, utan skulle ’göra rätt’.
De hämmade spelet och de tekniska felen blev fler.
I takt med det, så sjönk de kollektiva självförtroende som varit uppbyggt sedan tidigare.
Spelglädjen rann av, minerna blev bistrare, energin avtog och spelarna spände sig.
Jag vill tro att man har tagit lärdom av det och att man nu har kommit längre som lag.
Fler samlingar har också gett spelarna tid att ta till sig av Apels idéer och diskutera desamma.
Skadorna är färre och unga spelare börjar trycka på underifrån.
Det tror jag kommer ge ny energi i truppen och öka förutsättningarna för succé.
Till sin hjälp har Apel den lågmälde och Rustan Lundbäck-fostrade Fahlgren.
Kanske kan Falle hjälpa till att få ut besluten mer på banan.
Både Falle och Apel var spelsmarta spelare på nio meter.
De skall ’bara’ förmedla ut detta till laget på ett bra sätt också.
Sverige inleder gruppspelet mot reptilsnabba Nederländerna.
En perfekt match att börja med tänker jag.
Laget måste genast upp i kapacitet och matchen kommer spelas i högt tempo.
För att vinna krävs det en bra prestation direkt.
Därefter väntar Georgien, en match där vi förhoppningsvis kan spela mer avslappnat efter en seger i premiären. Den skall spelas av utan att ödsla för mycket kraft.
Speltiden bör kunna fördelas på fler, mer tid till spelare som haft en mindre roll i premiären.
Bara inte underskattning kommer smygande som grön kryptonit.
Därefter väntar Kroatien, ett lag som i mina ögon var överraskande bra i VM.
De tog sig faktiskt ända till final, vilket imponerade på mig.
Jag hade dem inte bland topp 8 ens om jag minns rätt, inte till semi i alla fall.
Nu är varningsflagget hissat och här tror jag att Sverige behöver spela ut alla sina kort.
En seger är otroligt viktig för fortsättningen, en fortsättning jag kommer skriva mer om när de tre inledande matcherna är avklarade. Efter den 21/1 således.
Så summa summarum, så tror jag att Sverige har full pott efter gruppspelet.
Jag hoppas att de skall vara lite bättre än väntat och jag tror nu innan det börjar, på en semifinalplats. Vilka spelare som kommer funka bäst ihop känns mer ovisst.
Jag är inte främmande för att se Claar på vänsternio även i landslaget.
Claar – Gotte – Lagergren skulle nog kunna rocka fett
Min gissning är dock att den uppställningen sparas till längre fram i turneringen.
Oavsett vilket så började nog mitt handbollsintresse i nåt mästerskap på 70-talet.
Björn ’Lurch’ Andersson i orangea skor från Kahru, Bo ’Bobban’ Andersson och Frank Ström för att nämna några. Att se vårt landslag i mästerskap tillhör sedan dess en av årets höjdpunkter. Låt oss hoppas på en ordentlig succè, det blir så mycket roligare då.
HEJA SVERIGE!!!
Ps. Denna gång kommer det en hel låtlista att lyssna på under hela EM.
När jag gör blandatband så letar jag långt ner i de digitala skivbackarna. Försöker hitta låtar och artister som många missat, eller mindre spelade örhängen från mer välkända artister.
Oavsett är det genomgående artister som kan hantera ett instrument och som har något att berätta med sina sånger. Tonsatt tänkvärd poesi. Det är rock, blues, country, folk och soul i en blandning som brukar kallas Americana. Själv tycker jag Hästjazz är ett trevligt ord.
Ge låtarna ett försök vettja. Ds
