Gruppspelet är avklarat och nu börjar om möjligt allvaret i ännu högre grad.
Mellanrundan väntar nu för Sverige och det med start idag.
Nederländerna, som jag var lite orolig för, dukades av med lagom stor ansträngning.
Georgien innebar en trög start, men med en defilering utan nerv.
Kroatien, VM-tvåan, monterades ner med ackurates.
Mellanrundan inleds idag och på andra sidan väntar Slovenien.
Ett klurigt lag som ofta spelar ganska brutalt, som provar att dra ner på flytet i matcherna, på ett sätt som många inom handbollen brukar kalla för tempofälla.
Långa anfall, ständiga avbrott och stök.
När man fastnar i denna fälla, så vill man dra upp tempot när man själv får bollen. Problemet är då att bollinnehavet ofta blir kort, sen får man stå länge i försvar igen. Och frustrationen stiger.
Det är här Sloveniens chans ligger.
Blir matchen öppen och böljande, så tror jag Sverige vinner ganska klart.
Men varning utfärdad för ’tempofällan’ den kan vara jobbig att ta sig ur.
Därefter väntar en holmgång med kvicka halvdistansspelande Island. En match där jag tror att det kommer bli målrikt. Är våra målvakter på plats, tror jag att Sverige vinner med minst fem.
Sen kommer jojo-laget Ungern. Ofta storväxta med fin teknik.
När de är bra kan de vara riktigt giftiga, ibland kan snöret gå och de ser trötta ut.
Min magkänsla är att Sverige springer ifrån rejält i andra halvlek.
Det skulle innebära att vi är semifinalklara redan innan vi möter ett tröttkört Schweiz. En match som skall städas av utan skador för att få ett optimalt läge i semi.
Slår min profetia in, vinner vi gruppen klart.
Motståndet i semifinalen får jag återkomma till.
Det kan blir Danmark, Tyskland, Portugal eller kanske Frankrike.
Oavsett blir det ett riktigt tufft motstånd här.
Inför turneringen så var jag lite orolig.
Fjolårets VM övertygade inte, milt uttryckt.
Min oro gällde främst försvar, kantspel, vänsternio och ledarskapet.
Här har vi under gruppspelet fått en del svar.
Försvaret är det fin ordning på igen.
Vi snurrar på 4-5 spelare på treorna och alla funkar.
Vi har till och haft råd att vila kuggen Carlsbogård långa stunder.
Jag är imponerad av vårt försvar och målvaktsspel.
Kantspelet är svårare, det har inte övertygat än.
Bäst hittills har Sebastian Karlsson och Felix Montebovi varit.
Felix speltid har dock varit modest, och Sebastian byter på klocka med Daniel Pettersson. Hampus Wanne kämpar på fint bakåt, men förefaller inte få till sitt upphop de få gånger som lägena kommer.
Inte straffskyttet heller.
Här finns väldigt mycket mer att hämta och jag hoppas det kommer nu.
Med Felix Claar på mittnio blir spelet smalare, det är en bieffekt av hans styrka man/man, men det påverkar antalet avslut för våra kanter, enligt mig.
På vänsternio har Erik Johansson äntligen fått det att lossna.
Mot Nederländerna och Kroatien har han varit riktigt vass. Kul att se.
När han vilas är det ofta mot unge Nikola Roganovic, som gjort det oerhört bra kopplat till erfarenhet. Vi har i honom fått den straffskytt som vi har saknat de senaste mästerskapen.
Att se hur avslappnat han tar sig an den uppgiften är en fröjd för ögat.
Där bakom blir det inte många anfall för nämnde Carlsbogård, vilket både överraskar och inte. Han kan bättre i båda ändar än det vi sett hittills.
Sist har vi ledarskapet.
För mig är det bara att lyfta på hatten.
Kollektivet verkar osa av harmoni och speltiden fördelas på samtliga inblandade.
Det är en detalj man inte skall underskatta i det täta matchande.
Mästerskap är en rejäl kraftprövning.
Spelarna pratar om att man har pratat ut sen senast och kanske skall Tobias Karlssons roll lyftas fram lite. Det är i alla fall magkänslan.
Att spela hela gruppfinalen utan time out, var ett drag som jag imponeras oerhört mycket av. Här tror jag att Michael Apelgren är den som skall få cred.
Det är ovanligt att göra så, men Sverige spelar med fler spelare, så det var ett klokt vapen mot Kroatien, som jag inte tror har samma kräm i benen i en andra halvlek.
Det tror jag för övrigt inte att Slovenien heller har.
Det är bara att bocka och buga.
Hela gruppen förtjänar beröm, frågetecken rätas ut på löpande band och spelarna bör vara förhållandevis fräscha.
Jag tror att det finns en stor anledning att våga hoppas på medalj nu.
Det övriga topplagen går mycket hårdare på färre spelare.
Så låt dem stångas mot varandra i jämna matcher, och möras till ordentligt innan det är dags för att möta Sverige.
Nu har jag just kollat Island-Kroatien.
Enormt tryck på läktaren och en jämn match.
Men bara kött och avbrott .
Jag föredrar handboll med finess och vackra bollsläpp.
Heja Sverige!
