För den oinvigde är kanske upplösningen av Handbollsligan inte helt lätt att förstå.
Det avgörs ju ändå i slutspelet, menar vissa.
Och det är sant.
Det är också sant att poäng och målskillnad kan avgöra placeringen i ligan.
Och att placeringen i tabellen påverkar lagens väg mot ett eventuellt guld.
Lite förenklat så går lag 1-8 till slutspel.
Lag 9-10 hänger kvar utan kval.
Lag 11-13 får kvala mot lag 2-4 i Allsvenskan.
Lag 14 åker ur.
Kvalet påverkas av att samtliga inblandade klarar sin elitlicens. För ett par år sedan till exempel fick Varberg inte kvala på grund av cirka 20 000 kronor för lite på kontot. I fredags nåddes vi av nyheten att GUIF i skrivande stund saknar mer än 1 000 000 kronor. Jag vågar påstå att det pågår dramatiska räddningsaktioner i många inblandade klubbars styrelserum just nu. Kanske ett tiotal klubbar. Klumparna i mångas magar just nu är inget att avundas, tvärtom. Däremot är det en möjlighet för landets apotek.
Just nu är det alltså ett stort antal matcher i matcherna att hålla reda på.
Vinner man Handbollsligan så skapar man sig bäst läge inför slutspelet, eftersom man då får hemmafördel i en eventuell finalserie. Att komma tvåa innebär samma fördel i en eventuell semifinal. Att komma trea eller fyra innebär samma fördel i en kvartsfinalserie.
Slaget om förstaplatsen förefaller stå mellan Kristianstad, Malmö och Hammarby.
Kristianstad verkar stabilast och har, enligt mig, än mer att plocka ut ur sin trupp. Att de har två målvakter på topp 5 kopplat till räddningsprocent, gör dem till favorit att vinna serien. Så har det inte sett ut på målvaktssidan för Kristianstad på senare år.
Malmö är säsongens överraskning. Det är också lagets målvakt Ebbe Håkansson. Noterbart är att lagets centralgestalt Hampus Nygren är borta knäskadad och ersatt av högriskprojektet Christoffer Brännberger. Kan han hålla sig i skinnet, så är han ett tillskott både kopplat till storlek och kapacitet. Förra året tog Malmö slut i slutet av säsongen, i år tror jag det finns anledning att tro att de kommer att räcka längre.
Hammarby var min favorit till alla titlar inför serien, men de har trots att de i Linus Bergh har seriens bästa målvakt, inte riktigt levt upp till mina förväntningar. Att behöva ta till 7-6 med det materialet, är lite att underkänna sina egna spelares kapacitet enligt mig. Eller så är det ett sätt att hålla uppe motivationen över tid? Samtidigt ligger man i vinnarhålet i tabellen ändå. Detta talar för Bajen, som alltid lyfter sig om våren. Att komma tvåa istället för trea gör resan mot final betydligt enklare för hemmastarka Hammarby. Det kan bli tryck i Konrads Bar i vår.
Kampen om den viktiga fjärdeplatsen verkar stå mellan Skövde och Sävehof. Två lag som verkar slita ganska hårt för att inneha positionerna de har.
Sävehof vet hur man stärker sig inför vårspurt och slutspel, en erfarenhet som gör dem till favoriter i denna kamp. Altmeister Magnus Persson drar ett enormt lass och i Truls Grøtta finns en outlöst potential när det drar ihop sig. Skövde med en comebackade Daniel Ekman, har dock utrymme till utveckling de också. Truppen innehåller gott om sevärda namn, men vilken blir summan av enheterna? Den målvakt i dessa två klubbar som lyfter mest i vår, kan bli jokern lagen så väl behöver i sin inbördes kamp om den viktiga fjärdeplatsen.
Ystad, Alingsås, Önnered, AMO och Karlskrona gör upp om den åttonde och sista slutspelsplatsen spår jag.
Ystad med skadeproblem biter ifrån väl, men skadans art på Liam Hultberg kan vara det som avgör hela racet för dem. De förefaller balansera på en slak lina, men samtidigt har klubben numera en hårt instansad vinnarmentalitet och dubbla vinnare på bänken.
Alingsås är ojämna i sina prestationer och verkar inte riktigt vara att lita på. Litar de ens på sig själva. Bakåt är det bättre denna säsong, men framåt behöver utveckling ske om det skall bli slutspel i Estrad i vår. Läget finns och potentialen likaså.
Önnered har nog seriens bästa spelare i Andreas Nilsson. Truppen är lite tunnare i år och det gör den mer lättcoachad. Det verkar ha gynnat Kristian Berntsson på bänken. Om Michels Liaba kan hålla igång sitt målskytte, så är Önnered en joker i vår enligt mig.
AMO är en liten udda fågel i den svenska handbollen. Truppen är spetsig, men lite tunn. Det gör att laget är beroende av energi. När den är på plats är de jobbiga för vem som helst, när den inte är det däremot, så har de förlorat mot både Västerås och GUIF. Imponerande svagt. Utan de två onödiga förlusterna, hade laget kunnat utmana om topp 4, nu undrar jag om det räcker ens till slutspel? Om nyförvärvet Emil Larsen kan avlasta den notoriske poängspelaren Mathias Mark Pedersen, så kan AMO bli en obehaglig överraskning för många.
Karlskrona var fjolårets Malmö och det har gett betydligt fler matcher denna säsong. Truppen verkar inte riktigt vara byggd för det och laget har hamnat i en tuff sits. Med det sagt så sjunker de tuffa matchandet i intensitet nu i vår och kanske kan laget därför rädda upp situationen.
När de spelar bra, så är de bra och en joker har växt ut i unge målvakten Melvin Hildingsson.
Det är för tidigt att räkna ut Karlskrona.
OV Helsingborg och Hallby gör i första hand upp om att slippa kval, men kan om de lyfter utmana om en nionde plats och ingenmansland.
OV som gjorde en sensationellt fin nykomlingssäsong förra säsongen, strugglar med sin trupp för att återvinna fjolårets flyt. Final 4 är kört sedan länge och semifinal förefaller efter förlusten mot Skövde ligga långt borta. Självklart lever drömmen om slutspel fortfarande internt. Tack vare sina resurser så hämtades ännu en dansk joker in förra veckan, vid namn Jacob Bro. Är han så bra som OV hoppas att han är, så kanske laget kan få en nödvändigt skjuts uppåt i vårspurten trots allt?
Hallby är efter en fin fjolårssäsong nere och nosar på kval igen. Min magkänsla är att det är en missräkning. Samtidigt tycker inte jag att materialet är tillräckligt vasst för en plats bland de åtta bästa. Kan de ta sig upp till ingenmansland, så tycker jag att det är en stark bedrift ändå.
Slaget i botten mellan Guif och VästeråsIrsta är ovisst kopplat till poäng, men också till elitlicens.
I poäng leder Guif knappt, ekonomiskt tror jag att VästeråsIrsta är i ett gynnsammare läge.
Guif har kokat soppa på en allt tunnare spik och med färre ingredienser år för år. Ändå har man lyckats servera en produkt som publik mumsat i sig. Stora investeringar på Jesper Nielsen, Andreas Flodman och Daniel Ekman har oturligt nog hamnat på rehabkontot. Och en tunn trupp har spätts ut ytterligare. Kanske blir detta sista säsongen däruppe på ett tag. För om de skall börja om i Allsvenskan, så får det nog ta tag i det som en gång var en fin U-sektion. Kanske kan de ringa till Lund och fråga LUGI hur de har gjort?
VästeråsIrsta är inte tillräckligt bra för Handbollsligan, på samma sätt som Skånela inte var det förra säsongen. Med det sagt förefaller föreningsbygget hyfsat stabilt. Kanske kan Guifs trubbel ge dem en friplats i kvalet och kvallagen är nog denna vår, lite sämre än tidigare år. Möjligen ser vi här en möjlighet att bygga laget starkare inför kommande säsong. Lärdomar har naturligtvis gjorts, som kan vara nyttiga inför framtiden.
Vi midnatt till den 16/2 stänger övergångsfönstret i svensk handboll för denna säsong. Blir det nån förstärkning i jakt på en bättre placering? Släpper nån klubb nån spelare för att bättra på bokslutet? Det där är inte helt ointressant att klura på.
Ett problem är resurser. Hur mycket jag än älskar handboll, så är det uppenbart att svensk klubblagshandboll är i stora bryderier. Listan på spelare som väljer att lämna Sverige för spel i andra länder bara växer. Nu värvas till och med spelare från division 1 från utlandet. Varför lyckas vi inte skapa bättre förutsättningar för spelarna här hemma?
Produkten tunnas ut och fler klubbar än tidigare går en oviss framtid till mötes kopplat till ekonomi och spelarunderlag. De som styr i svensk handboll har naturligtvis koll på detta, men åtgärder är inget som märks utåt. Istället verkar byråkratisk förvaltning råda.
Rädda det som räddas kan, går före kreativitet och progression.
Jag tror att vi snart har nått vägs ände, i det spåret.
Ni som har läst mitt tjat i denna spalt, vet vilka mantran jag försöker pränta in.
* Sänk trösklarna för nya spelare att börja.
* Jobba strategiskt för att få fler spelare att fortsätta längre.
* Uppmuntra entreprenörer och låt dem bidra till handbollen med nya idéer.
* Stärk riktiga klubbars konkurrenskraft på bekostnad av farmarlagen.
Men allt det där återkommer jag till längre fram. Nu fokuserar vi på den sportsliga upplösningen av landets högsta serie på herrsidan. Det kommer bli spännande. Målskillnad kan avgöra inbördes placeringar och plats i slutspelssträdet, eller kvalserie. Eller så är säsongen snart redan slut för tre av lagen.
Varje passning, varje skott, varje tackling, varje hemlöp och varje räddning kan vara just den som får pendeln att svänga åt ena eller andra hållet. Njut av underhållningen.
Det tänker jag göra.
Ps. Dagens artist är Chuck Prophet, en artist jag sprang på av en slump via Spotifys radio för drygt 10 år sedan. Då var det hans låt ’Wish me luck’ som hittade till mig. Sen dess har jag sett honom live tre gånger och han har släppt ytterligare tre vax. Han är en fantastisk gitarrist och sångare, och hans underfundiga texter får mig ofta att le. Lyssna på honom vettja Ds
