Som sportskribent är jag ofta på olika arrangemang inom idrottens värld.
Oftast matcher. Men även träningsmatcher, B-lagsmatcher, DM-matcher eller till och med träningar. Då blir jag ofta påmind om klubbarnas märkligt svaga förmåga att utnyttja dessa tillfällen.
Möjligheter blir till belastningar.
Jag har tagit upp Ligacupen Elit tidigare.
Elitklubbarnas B-lagsmatcher.
B-lagsmatcher för elitlag är möjligheter. Men behandlas som belastningar.
De spelas i skymundan utan publik (och oftast utan matchklocka/servering/service/speaker) klockan 15 en vardag när de flesta jobbar. Ofta helt utan att marknadsföras värdigt (om ens alls). Vill man se matchen digitalt kostar det pengar. 39 kronor som klubbarna såklart både kan ha och mista – det enda kostnaden gör är att sära på klubben och de få tappra själar som vill följa klubben och se spelarnas utveckling.
Möjligheten: Hitta en sponsor som vill göra sändningarna gratis. Plusminusnoll-affär eller om man vill pusha gränserna även se det som en potentiell intäktskälla och samtidigt öka intresset för laget och varumärket. Jag är tveksam till att någon i någon klubb ens lyft frågan som en möjlighet.
Spelarna som ”tvingas” spela dessa matcher har ofta samma ljumma inställning. Brylöshet är nämligen en smittsam åkomma. Matchen ska spelas. En glorifierad träning. En belastning. Nästan blott uteslutande av de unga juniorerna ses matcherna som en möjlighet att visa upp sig. Jag antar att det är därför många elitklubbar inte ens vill vara med (eller drar sig ur halvvägs genom serien).
Det innebär att det blir en slags semifotboll på planen. Halvhjärtade insatser och A-lagstränare som ibland inte ens är på plats.
Tomma läkare.
Otillvaratagna chanser.
Här är ett alternativ på hur Ligacupen Elit-matcher (eller DM-matcher eller träningsmatcher) skulle kunna vara (åtminstone under sen vår/sommar/tidig höst):
Matchstart 18.00 en vardag.
Match: BoIS-Mjällby eller HIF-Malmö FF
Spelplats: Teckomatorps IP respektive Gantofta IP.
Entré: gratis * 2.
Webbsändning: gratis * 2 med huvudsponsor som lyfts fram av klubben på olika sätt.
Café och grill från arrangerande klubb: öppet som en service och en intäktskälla för breddklubben.
Souvenirförsäljning från elitlaget: given. Kanske med en A-lagsspelare eller tre kassan.
Loppis/bingo/lottförsäljning i anslutning: varför inte?
Möjligheter för ungdomar, supportrar och press att träffa A-lagsspelare och ledare efter matchen i en avslappnad och öppen miljö. Antal selfies: cirka tre ziljarder.
Möjligheter för lokala sponsorer att få BoIS och HIF på ”sin” hemmaplan och bli delaktiga.
Möjligheter för storklubbarna i respektive region att knyta band med breddföreningarna.
Möjligheter för breddklubbarna att skapa intresse för sin egen klubb med hjälp av storklubbarnas dragningskraft.
Möjligheter för alla inblandade klubbar att stärka sina varumärken.
Möjligheter för barn att få målbilder och förebilder.
Hjulen börjar snurra.
Jag har svårt att acceptera att klubbarna inte ens försöker.
HIF (och TFF) var förra säsongen inte ens med i DM (jag tycker det är väldigt synd för lokalfotbollens skull att de ser det som en belastning). Lagen har nog med matcher, löd motiveringarna, men jag är tveksam till om P19-lagen (som behöver fasas in i seniorfotboll) håller med.
När de skånska elitklubbarna kommer ut till mindre klubbar och spelar matcher kan det ske fantastiska saker. Inte minst på sommaren. Jag minns när Västra Ingelstad tog emot Landskrona BoIS och det blev publiksuccé (500 personer)! BoIS kom visserligen med P19-laget till DM-matchen, men Västra Ingelstad gjorde verkligen en fest av det på egen hand.
Samma sak var det när IFK Simrishamn slog ut Malmö FF ur DM inför 600 åskådare.
Foto: Niclas Jönsson / BILDBYRÅN
Jag sneglar lite på ishockeyn och handbollen bara för att jämföra. Hur man k-a-n göra om man ser det som en möjlighet.
Malmö Redhawks spelade en träningsmatch innan säsongen i Landskrona ishall. Lejonet nyttjade kommersen. Publiksiffran 570 – utsålt.
IK Sävehofs damlag lade en seriemach i Handbollsligan i Mariestad – publiksuccé och extremt nöjda sponsorer.
HK Malmö och IFK Ystad har lagt sina gruppspelsmatcher i cupen i orter som Skurup och Staffanstorp. Hjulen börjar snurra.
Elitklubbarna är i nöjesbranschen med ett varumärke vars värde hela tiden ändras beroende på resultat och affärsrelaterade val.
Spelarna är deras cirkushästar. Omklädningsrummet deras stall. Fotbollsspelare är personliga varumärken. Men också förebilder och idoler.
Förklara för mig varför man nöjer sig med att spela matcher i det tysta och sätta upp trösklar i dörren där supportrar vill kliva in.
Jag vet ju om att klubbarna är bra (men kan bli bättre) på sociala engagemang. Som när de besöker skolor, sjukhus eller andra föreningar. Ofta ser vi de bästa sidorna hos berörda människor just då. Det är många gånger DÄR spelare (och klubb) skapar äkta band och blir äkta förebilder.
Kanske är det en resursfråga. Det krävs kraft, energi och personal för att göra någonting av de möjligheter som ligger på bordet.
Eller så är det en prioriteringsfråga.
På tal om Ligacupen Elit.
Idag spelade Landskrona BoIS hemmamatch mot Öster.
Resultat: 4-3.
Publiksiffra: obetydlig.
Hjulen: står stilla.
Malmö FF spelade den 9 mars en Ligacupen Elit-match mot Falkenberg (att seriematcher ens spelas det datumet visar att inte ens förbundet tar serien på allvar). Klockan 13.30 en måndag på Malmö IP.
Jag undrar vad som hade hänt om de spelat den matchen i april/maj klockan 18 i Klågerup, Oxie, Höllviken eller Rosengård? Jag undrar om någon ser möjligheterna?
