I intervjuserien ”Tränarprofilen” ställer vi samma frågor till en rad olika tränare.
Idag har turen kommit till Andreas Granqvist, som gör sitt första år som tränare i TFF, efter att ha inlett tränarbanan i Ängelholms FF 2024-25.
Namn: Andreas Granqvist
Ålder: 41 år – idag torsdag
Familj: Fru Sofie och två döttrar, Nova och Mika
Bor: Helsingborg
Tränar nu: Trelleborgs FF
Tränare som inspirerat mig: Janne Andersson och Peter Wettergren
Favoritmusik: Allätare
Favoritbortamatch: Zenit St. Petersburg – ”Fantastisk arena och bra tryck”
Paradrätt i köket: Spaghetti och köttfärssås
Blir arg som tränare: När spelarna inte gör det man säger. Eller när man inte gör jobbet, när man blir lat och säter sin egen person före laget,
Blir glad som tränare: När vi på match gör det som vi tränat på.
När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Det växte fram under min aktiva tid. Jag har alltid haft det i bakhuvudet: att jag i slutet av karriären ville fortsätta inom fotbollen på något sätt. Nu blev det sportchefsrollen först, men jag kände tidigt att jag saknade att stå nere på planen. 2022 påbörjade jag DBA-utbildningen, som gamla elitspelare kan göra, som ger UEFA A på ett år. Under den tiden kände jag att det var tränaryrket jag egentligen ville satsa på. Nu har jag gjort tre år i den rollen och är i slutet av min PRO-utbildning – som blir klar i november.
Fanns det en Plan B?
– Agentverksamheten….
Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Som väldigt energisk och pratig. Jag coachar mycket med mycket energi. Jag var ju så även på planen; väldigt kommunikativ och pratglad. Samma sak på träningar och matcher. Jag brinner för det på det sätet. Ibland kan det blir för mycket och man får hålla tillbaka lite. Samtidigt vill man vara sann mot mig själv och inte försöka vara någon annan.
– Sedan har jag inspiration från just energiska tränare genom åren. Den nya generationen tränare är inte lika kommunikativ, oklart varför. Min spelförståelse är en styrka som jag försöker använda även om det ibland blir för mycket information. Ibland måste man vara tyst och låta spelarna lösa situationer själv.
Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag försöker verkligen ha en nära relation med spelarna. Sedan finns det såklart en gräns. Men för att lyckas som tränare måste man se människan bakom spelaren. Hur deras privatliv är. Hur de mår på riktigt. Jag försöker ha en öppenhet där vi kan ha mycket skoj i vardagen och samtidigt vara tillgänglig. Spelarna ska veta att jag ser dem som människor och jag vill att de ska vara öppna mot mig. För mig personligen är det centralt att vara noggrann med den saken.
Hur har du upplevt att dina tränare varit under alla dina år som spelare?
– Utomlands har tränarna generellt mycket mindre relationer med spelarna. Där är det ett jobb. Inget grabbigt snack med coacherna i omklädningsrummet. Man förväntas göra ett jobb. Punkt slut. I Holland var det lite mer samma jargong som i Sverige. Men det skedde sällan att man satt och drack kaffe och snackade skit med dem.
Men det gör du med dina spelare?
– Absolut!
– Sverige har en helt annan gemenskap i lagen. Landslagstränare som Tommy Söderberg, Janne Andersson och Peter Wettergren var fantastiska i det avseendet. Vi står fortfarande varandra väldigt nära privat.
Foto: Niclas Jönsson / BILDBYRÅN
Vad är mest effektivt? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Jag som tränare har min typ av spelsätt och hur jag vill att laget ska agera. Men det handlar inte om spelsystem utan om allmänt beteende. Det vore naivt att tro att man konsekvent kan sätta sin egen filosofi i olika grupper. Man måste justera utifrån människorna man hanterar. Man måste ha någon form av DNA och filosofi – för att sedan skruva på det. Annars ser gruppen igenom det. Sedan kan det ara stor skillnad varifrån man kommer och om man kan vara med och göra värvningar.
Hur har det fungerat med de bitarna när du gick från ÄFF till TFF?
– Jag kom till en klubb där det fanns ex spelare på avtal. Därefter har jag kunnat värva spelare med egenskaper som jag vill ha. Värvningarna har delvis varit annorlunda jämfört med ÄFF eftersom det är skillnad på förutsättningar och kravbild i Trelleborg.
Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare i en ny grupp?
– Att man är rak. Tydlig. Ärlig. Jag måste visa tydligt vad jag förväntar sig av spelarna. Det fungerar inte när man begära olika saker från spelarna i det grundläggande. Och för att kunna ställa de kraven måste man som tränare visa respekt och förstå människan bakom spelaren.
Det låter självklart – men är inte det?
– Nej, det är svår ibland. Vi har en stark trupp med många unga och hungriga spelare – sedan ska man ta ut en trupp. Då testas ens ledarskap. Man måste vara lika rak mot de som startar som till de som sitter utanför. Man måstevisa attan bryr sim om dem och kunna motivera sina beslut. Rakt och ärligt. Det kan vara väldigt svårt.
Vissa tränare kanske inte gör det alls? Motiverar sina beslut alltså?
– Nej, så kan de ju vara. Det har nog de flesta spelare upplevt och haft tankar kring.
Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Återigen: Där gäller det att se människan. Individuellt anpassad träning, och individuellt anpassade videogenomgångar kan vara hjälpmedel. Jag vill kunna hjälpa personen privat om det finns möjlighet – och det underlättar såklart om man skapat den relationen innan svackan kommer.
Känner du att du etablerat den typen av personliga band med spelarna i TFF?
– Inte så mycket ännu – och det tar tid. Men det fanns exempel på sådana situationer i Ängelholm.
Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Då handlar det om balans. Spelaren ifråga måste ha fötterna på jobbet och sätta laget först. Spelarens kaxighet får inte påverka lagets prestation. Det börjar med dialog vilket kan vara svårt ibland. Det är ofta en nackdel i en lagidrott när någon ”flyger iväg”. Som tränare gäller det att läsa av de händelserna och vara snabb på att justera.
I din roll som lagkapten genom åren har du kanske hanterat mycket sådant? Juniorer som tror att de är Messi när de har flyt tre matcher i följd?
– Ja, så har det varit. Ibland får de blåsa upp sig i enskilda matcher. Men grundregeln är tydlig: laget måste gå först och det får inte gå ut över laget.
Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– Det finns många aspekter. Jag brukar ha tre kaptener i en grupp, i TFF har vi just nu två. Personerna i fråga måste vara respekterade i gruppen. Då blir de ett språkrör till mig – och för gruppen. De ska kunna hantera de olika personligheterna i gruppen. Rollen är viktig där det krävs att man kan lyfta andra spelare.
Du valde, trots gott om rutinerade herrar i Ettans äldsta backlinje, att sätta kaptensbindeln på 19-årige Ammar Asani. Varför?
– Dels är det en otrolig duktig spelare som har respekt i gruppen rör det fotbollsmässiga. Sedan är han högt aktad i föreningen och gruppen även som människa. Han når ut till alla i laget och utvecklas mycket tack vare sin roll. Ammar är en ung kille med fötterna på jobben och jag är mycket nöjd med honom så här långt. Jesper Modig stöttar som vice kapten och har också en viktig roll i gruppen.
Hypotetiskt scenario: Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen – hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag tror det är naivt att inte göra någonting åt det. Det första man gör är att analysera och försöka hitta anledningar till varför laget förlorat fem raka matcher. Man får prata med kaptener och spelarrådet och lyssna in sig på vad andra anser behövs. Där kommer flexibiliteten in. Som tränare blir det säkert aktuellt att justera i olika lagdelar, inte minst eftersom man troligen redan gjort vissa spelatskiften. På träningarna tror jag det blir viktigt att vara extra konkret: fokusera på att antingen försvara bättre eller jobba med inäggsspel. Man bör hitta en eller två punkter med extra mycket fokus.
Och efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– En viktig ledarskapsfråga! Det viktiga då är att hålla fötterna på jorden. Har någon inte rätt attityd får man justera, ta in en avbytare för att få in ny energi i laget. Vad som än krävs för att hålla alla på tårna. De fem vinsterna betyder ingenting om vi inte gör jobbet och det äraldrig okej att förlora på otillräcklig energi.
När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Ferguson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Hade vi lett med 1-0 och låt säga att Vincent Poppler gjort en sådan aktion hade jag varit nöjd. Det skulle vara en bra taktisk frispark – det är en del av spelet. Jag hade inte skällt på min spelare. Det handlar inte om att spela fult, maska eller filma – när mina spelare gör sådant, DÅ blir jag arg. När spelare tramsar sig på planen eller beter sig respektlöst: då är det det av få tillfällen som jag kan skälla på någon.
Till sist. Vad gör dig lycklig?
– När min familj mår bra och mitt fotbollsliv rullar på.
Bättre kan du?
– Jag är United-fan, så de får gärna vinna matcher också.
Bättre kan du!?
– När jag gör min första hole-in-one i golf. Då kommer jag bli överlycklig!
Ekmarks 14 punkter efter TFF-AFC Malmö: ”Förstatouch att dö för”
