Ervin Gigovic femte säsong i HIF:s A-lag har börjat bra. Tre matcher – tre mål.
Han är en av de spelare som varit längst i klubben.
Skånesport talade med honom om tiden i HIF på träningslägret på Mallorca – samt nu efter målsuccén med tre långskottsmål i säsongsinledningen.
Tiden i HIF har gått med många framgångar och motgångar för Ervin Gigovic. Framför allt har han kunnat dra många lärdomar.
När HIF var på träningsläger i Marbella i februari 2022, var 28 spelare med.
27 av dem har lämnat HIF sedan dess. En av dessa 27 har kommit tillbaka (Jakob Voelkerling Persson), men ensam kvar genom alla fem säsonger som varit sedan dess, är Ervin Gigovic.
2022 tillhörde han P19, var sistaårsjunior på gränsen till A-laget. Senare den säsongen debuterade han i Allsvenskan.
Nu är han etablerad i HIF, lagets kanske hetaste spelare efter tre mål på tre matcher i inledningen av Superettan.
Skånesport bevakade HIF:s träningsläger i samarbete med Öresundskraft.
Vad har hänt med dig under de här fyra åren?
– Jag har blivit äldre. Då var jag ung – nu är jag 22 och mer mogen. Då var det både spel i U19 och A-laget – och skola. Nu är det bara fotboll. Det är något man drömt om sedan man var liten.
En skön tillvaro?
– 100 procent.
Hur har du blivit mer mogen?
– I mina beslut, hur jag spelar och rör mig. Man lär sig mycket på fyra år. Med mer seniorfotboll vänjer sig vid tempot, spelarna man möter och träningarna. Träningstiderna också, för den delen. Med U19 var det kvällsträningar. Då var det skola och sedan fotboll. Det är bra för mig att ha träningar på morgonen och sedan kan man vara med familjen efteråt.
Vad gör du utanför fotbollen?
– Jag är mest med morsan och farsan. På kvällen spelar jag TV-spel med brorsan (Armin Gigovic, spelare i schweiziska Young Boys), Amin (Al-Hamawi) och grabbarna.
Vad spelar ni?
– Call of Duty.
Är du bra?
– Jag skulle säga att jag är toppen.
Bättre än brorsan?
– Ja, ja, ja.
Det har hänt mycket i HIF sedan 2022. Ervin Gigovic har hunnit med fyra säsonger i HIF:s A-lag och har påbörjat en femte.
Tillsammans med Skånesport går Gigovic igenom åren i A-laget.
2022:
HIF: Näst sist i Allsvenskan.
Gigovic: 4 seriematcher (2 från start)
– Det var mycket träning med A-laget och mycket spel med U19, minns Ervin Gigovic.
– Det var viktigt att visa upp sig i A-laget, men samtidigt att inte slappna av i U19. Folk har sagt till mig att jag alltid gjort det bra även i U19- och U21-matcher. Det måste man tänka på – att träna som att det är alltid är den sista träningen.
– Vi fick många rutinerade spelare i laget (på sommaren): (Abdul) Khalili, (Alexander) Faltsetas, (Thomas) Rogne. Man fick lära sig av deras spel och ta in det i sitt eget spel.
2023:
HIF: Tolva i Superettan.
Gigovic: 18 seriematcher (9 från start)
– Året vi nästan åkte ur. Det var mycket turbulens med tränare och nytt spelsätt och mycket på läktaren. Då lärde jag mig att se något positivt i det negativa. På slutet hanterade jag det och kom tillbaka efter åtta matcher på läktaren.
Din försäsong var speciell efter en skada du fick i januari?
– Exakt. Jag kom in två matcher före premiären och fick starta i den, säger Gigovic om en start på säsongen där HIF åkte på fyra 0–1-förluster i följd. Tränarna Álvaro Santos och Mattias Lindström fick sparken, liksom sportchef Andreas Granqvist.
– Vi förlorade, förlorade, förlorade. Som tränare tänker man då att man måste ge andra chansen. Det ledde till bänken. Det blev ny tränare och nytt spelsätt. Jag hamnade på läktaren. Då gällde det att träna mer och visa att jag skulle vara på planen.
– Sedan kom jag in mot Eskilstuna och gjorde assisten (till Amin Al-Hamawis 1–0 på stopptid) som typ gjorde att vi stannade kvar. Det var viktiga tre poäng.
2024:
HIF: Fyra i Superettan.
Gigovic: 27 seriematcher (26 från start), 2 mål, 8 assist
– Ett bra år. Vi hade bra sammanhållning i laget. Alla kunde snacka med alla. Det gjorde att vi spelade bra. Alla visste sin roll och vi kom fyra, nästan till kval. Vi spelade inte den snyggaste fotbollen, men gjorde det vi var bra på. Sedan fuckade sista matchen oss lite (HIF:s förlust mot Örgryte i sista omgången gjorde att man minskade allsvenskt kval, reds. anm)
Det var första året som du var helt ordinarie?
– Exakt. Jag tog mycket ansvar på mittfältet. Jag och Lukas (Kjellnäs). Det var hans första år som ordinarie också. Folk tänkte kanske ”hur ska de klara av det?”, men jag tycker att vi gjorde det bra. Vi kunde varandra och täckte ytor bra tillsammans.
– Vi hade (dåvarande assisterande tränaren) Max Lindén som vi kände från U19. Han hjälpte oss unga, både mig och Lukas. Han visade klipp och så, som vi tog med oss in i matchen. Och Klebér (Saarenpää), som litade på oss som mittfältspar. Det var tack vare honom också.
Det hade varit enklare för Saarenpää att använda mer rutinerade spelare?
– Det är det jag menar. Att han litade på oss var ett kvitto på att vi gjort det bra på träningar och matcher.
2025:
HIF: Åtta i Superettan
Gigovic: 27 seriematcher (17 från start), 2 mål, 6 assist
– Förra året var mycket fram och tillbaka, som alla såg. Jag satt mycket bänk de första matcherna. Sedan spelade jag och fick rött kort, minns Gigovic.
Det var hemma mot Västerås i den fjärde omgången som han tappade humöret och slog till Västerås Karl Gunnarsson. Gigovic visades ut, redan efter en halvtimmes spel. HIF vann matchen ändå, men Gigovic blev avstängd i tre matcher.
Utvisningen blev uppmärksammad och du fick mycket kritik. Påverkade det dig något?
– Ska jag vara ärlig, så har jag inte läst något. Jag fick några meddelanden, men det var ingen kritik, utan mest att jag inte skulle fokusera på det. Det var tur att vi vann den matchen, hade vi förlorat hade det nog varit andra ord. Men jag vet att jag gjorde fel. Det var dumt och jag har lärt av mina misstag.
Det var kanske inte bara negativt? Min tolkning är i alla fall att du spelarmed mycket känslor på planen och att det då kan bli så ibland?
– Exakt. Jag spelar med energi och ger alltid 100 procent, som att det är min sista match. Det är mycket känslor. Men när sådant händer är det mest dumheter. När det blir bråk nu försöker jag stoppa det, istället för att få onödiga kort. Jag minns att jag inte fick några gula den säsongen, utan bara det röda – det är ändå sjukt.
– (Efter avstängningen) kom jag inte in i rätta formen direkt. Efter sommaruppehållet blev det bänken igen. Jag tog det som två år tidigare – att jag skulle visa att jag skulle vara på plan. Mot Utsikten kom jag in och gjorde assist och vi vände matchen. Sedan spelade jag några matcher till, sedan blev det bänk igen och sedan kom jag in mot Örebro och då vände det.
Gigovic avgjorde matchen mot Örebro och han gjorde poäng i de sista fyra matcherna (två mål och två assist).
– Då körde jag bara mitt eget race. Jag vet vad jag är bra på och det var det jag körde.
2026:
HIF: Just nu tvåa i Superettan.
Gigovic: 3 seriematcher (3 från start), 3 mål
Säsongen 2026 har börjat bra för Ervin Gigovic. Han har fått starta samtliga tre Superettan-matcher hittills – och satt ett mål på långskott i var och en av dem.
Vilken nivå är du på nu? Är detta din bästa form hittills i HIF?
– Det skulle jag ändå säga. Tre mål på tre matcher har jag aldrig gjort förr. Det är bara att fortsätta och försöka vinna fler matcher och spela bra.
Minns du Mattias Lindströms säsongsstart 2013? Legendaren gjorde då mål i HIF:s sex (!) första allsvenska matcher.
Gigovic har så här långt gjort tre mål i var och en av de tre första matcherna.
Sedan Lindströms galna vår är det bara Gigovic och Taylor Silverholt (2024) som lyckats med det.
Silverholt gick mållös från fjärde omgången den gången.
Skulle Ervin Gigovic göra mål även mot Ljungskile imorgon, så blir hans säsongsstart med andra ord den målmässigt bästa i HIF på 13 år!
Foto: Mauri Forsblom, Bildbyrån och Gustav Lundblad
