Rögle BK fick en drömstart men tappade allt på några minuter. Två raka utvisningar blev vändpunkten när Skellefteå AIK växlade upp, tog över och spelade hem SM-guldet. Det var en finalserie där det till slut inte rådde någon tvekan om vilket lag som var bäst, skriver Skånesports Hugo Sternér efter matchen.
Det var ett Rögle som med kniven mot strupen i den femte SM-finalen fick en drömstart. Mark Friedman satte 1–0 efter en fin spelmässig start, och när Luboš Horký sedan klev fram i powerplay och tryckte dit 2–0 på ett direktskott kändes det som att Rögle hade kopplat ett om den här matchen. Men det går snabbt i hockey, som det bekant låter. Fram till de sista tre minuterna var det Rögles match. Sedan kom två raka utvisningar och två raka mål.
Först reducerade Oscar Lindberg i powerplay efter att Linus Sjödin åkt ut. Det var ett mål som förändrade matchbilden totalt. Tempot skruvades upp markant och Skellefteå tog över. Med tre sekunder kvar av perioden tryckte Mikael Aagaard in kvitteringen på en retur i ytterligare ett numerärt överläge.
Det var en scenförändring som heter duga. I den andra perioden var det inget snack om saken, och drygt fyra minuter in fullbordades vändningen. Viktor Grahn tog fart från egen zon, fick fri gata – och skickade upp pucken i nät. Ett klassmål. Skellefteå växlade upp och Rögle hängde inte med. Det kändes som luften gick ur.
När sedan 4–2 kom genom Oliver Okuliar kändes den här SM-finalen avgjord. Rögle skapade i princip ingenting och avlossade ett (!) skott på mål. Arenan gungade och det gick nästan att ta på känslan: det var guldvittring i Skellefteå.
I den tredje perioden kom det definitiva avgörandet. Efter drygt tio minuter gjorde Skellefteå AIK 5–2. Återigen efter ett misstag från Rögle BK. Ett slarv med pucken som straffade sig direkt. Pucken letade sig fram till Oliver Okuliar, som varit glödhet i finalserien. Rögle bjöd på för många individuella misstag, vilket givetvis inte håller mot ett lag som Skellefteå AIK.
Rögle fick visserligen en liten livlina när Mark Friedman tryckte in 5–3 med drygt åtta minuter kvar, efter en stökig situation framför mål. När Andreas Johnsson visades ut med sju minuter kvar fanns chansen. Ett mål där och det hade kunnat bli nerv. Men det uteblev. I stället kom spiken i kistan. Dan Tangnes plockade målvakten i ett sista försök, men då klev han fram igen – Malmöfostrade Victor Stjernborg och satte sitt femte mål i den här finalserien i tom bur. 6–3. Richard Hugg fyllde senare på till 7–3 och satte det definitiva avgörandet, även det i tom kasse.
Sedan var det över. Skellefteå AIK är svenska mästare igen. Det var inget snack om saken i den här SM-finalen. De vann serien och gick igenom slutspelet med 4–1 i kvartsfinal, semifinal och final. De är helt enkelt överlägsna. Deras fart, kreativitet och förmåga att lägga i den där extra växeln. När Skellefteå lägger i den finns det inget annat lag som hänger med.
Rögle då? De har gjort en stark säsong. Började väldigt bra, gick igenom en tyngre period, men avslutade starkt och tog sig hela vägen till final. Man har skrivit historia under slutspelet som det första svenska laget någonsin att vända ett 3–0-underläge i en matchserie. Den lagandan och självförtroendet som byggdes upp i det här laget efter kvartsfinalvinsten mot Färjestad är något som man ska vara stolta över. Det räckte väldigt långt, och gjorde att Växjö inte hade något att säga om i semifinalen.
Men i SM-finalen räckte man helt enkelt inte till och den tredje raka finalförlusten är nu ett faktum. Det var den tredje gången gillt som revanschen skulle komma, men inte denna gången heller lyckades man. Bortfallen på viktiga nyckelspelare hjälpte naturligtvis inte till, men Skellefteå var för bra. Nu gäller det att ladda om. Spelartruppen är till stora delar intakt, men det är några pusselbitar som försvinner och andra som tillkommer. Något som behöver adderas är spelare som kan stänka dit puckarna, vilket har varit ett genomgående problem den här säsongen.
Supportrarna kan glädjas över att Rögle som förening gör väldigt mycket rätt just nu, både på och utanför isen. Det är en välmående förening som spelar en rolig och fartfylld hockey, och som har en hög attraktionskraft hos spelare. Man är år efter år där uppe och tampas. Det är bara en tidsfråga innan man till slut vinner det där guldet, var så säkra.
Foto: Bildbyrån
