Nyss fyllda 20 gör Emmanuel Moungam sin första seniorsäsong – och försöker slå sig in i Landskrona BoIS backlinje.
Första halvåret på skånsk mark har inneburit höga toppar, djupa dalar och mycket känslor.
En stor anledning till att Landskrona BoIS ligger på allsvensk kvalplats efter en tredjedel av serien har sin grund i ett tryggt försvarsspel. 14 insläppta på 13 matcher är näst bäst i serien – bara IFK Norrköping är bättre defensivt (nio insläppta).
Det är anmärkningsvärt av flera anledningar. Landskrona BoIS backlinje är egentligen helt ny.
Gustaf Bruzelius har gått från mittback till ytterback. Detsamma gäller Gustaf Westström. Andreas Murbeck var borta mer eller mindre hela säsongen och Tobias Karlsson värvades från TFF.
I den konkurrensen kämpar Emmanuel Moungam för att ta en plats. Fem inhopp och fyra starter har det hunnit bli. En av starterna kom när Murbeck var avstängd senast mot Varberg, då klev han in centralt och gick ett hårt slag mot den väldige Shanyder Borgelin. Men den vänsterfotade gossen har visat att han även kan spela till vänster.
Självförtroendet har vuxit och Moungam försöker flara varför:
– Först och främst är vi en väldigt bra grupp som spelar väldigt bra fotboll tillsammans. Jag trivs i klubben, i gänget och i staden. Vi ger allt för varandra. Personligen gäller det för mig att göra det bästa av varje chans som ges.
Visat?
– Jag lan lära mig mer av de taktiska delarna där ledarteamet är väldigt bra. Jag får hela tiden nya instruktioner för att ta steg i min utveckling – och det går framåt.
Men det tar tid att smälta in i en helt ny omgivning i ännu ett nytt land?
– Ja, det krävs mycket träningar och matcher för att hitta rätt. Jag får dock inte stressa. Nyss spelade jag med U19 i Horsens i Danmark, plötsligt är jag med Landskrona i Superettan. Det har varit ett stort steg att ta, men jag tycker att det går framåt och stödet från lagkamrater och tränare är större än vad jag hade räknat med.
Stödet från gruppen ja.
En match som stack ut var bortasegern mot Sandviken. Moungam drog på sig två gula kort i första halvlek och såg bedrövad ut när han blev utvisad och tvingades lämna banan.
– Aldrig någonsin tidigare har jag fått ett rött kort och den händelsen påverkade mig starkt. Jag gjorde det svårt för mina lagkamrater och grät när jag gick in i omklädningsrummet. I pausvilan tröstade mina lagkamrater mig och sa ”Vi ska vinna den här matchen för dig!”. Det förklarade att jag inte skulle ta de röda kortet personligt, men sådant är svårt.
Hur påverkade hela den upplevelsen dig?
– Laget gav allt för mig då och vann matchen – så naturligtvis är jag redo att ge allt för dem. På varje träning och på varje match. I do my fucking best…
Men du spelar mycket fysiskt och ligger på gränsen för det tillåtna ibland?
– Min spelstil går ut på att vinna dueller, men jag lär mig hela tiden när jag ska gå fullt in i en duell eller inte. Jag anpassar mig hela tiden och blir smartare. Det gäller att aldrig ta dumma gula kort.
Moungams hemland Kamerun kvalade aldrig in till VM, men innan turneringen i USA startade kallades han till A-landslaget för träningsmatcher mot bland annat Australien.
– Jag gjorde 90 minuter mot Australien och det är klart att sådana upplevelser är väldigt utvecklande. Och inspirerande! Det har hänt mycket på kort tid för mig på sistone. Jag hoppas få fler chanser i det sammanhanget, nästa samling är i september inför kvalet till Afrikanska Mästerskapen.
Avslutningsvis. Vilka håller du på i VM?
– Jag tittar inte så mycket på macherna. De spelas ju på nätterna och då måste jag sova. Men jag håller en extra tumme för de afrikanska lagen, speciellt Senegal.
Ekmarks 26 punkter efter Varberg-Landskrona 2-3: “Vilken guldklimp detta är”
