FC Rosengård ligger femma i Ettan Södra efter vårsäsongens 14 matcher. Nu är sommaruppehållet här.
Här är Gustav Lundblads krönika om lagets vår.
Tabellen:
1. Trelleborgs FF, 32p.
—
2. Ariana FC Malmö, 27p.
—
3. Åtvidabergs FF, 26p.
4. Lunds BK, 26p.
5. FC Rosengård 1917, 22p.
6. Hässleholms IF, 21p.
7. Tvååkers IF, 21p.
8. Eskilsminne IF, 20p.
9. BK Olympic, 19p.
10. Jönköpings Södra IF, 18p.
11. Ängelholms FF, 16p.
12. Skövde AIK, 16p.
—
13. Kristianstad FC, 14p.
—
14. Laholms FK, 13p.
15. FC Trollhättan, 13p.
16. Utsikten, 4p.
FC Rosengård:
Seriens hårdast satsande lag – man måste säga det, givet nya delägarna FC Københavns resurser och ambitioner om att knabba på Allsvenskans dörr – var nere och luktade på krisens portar, men vände skutan uppåt.
De inledande tre oavgjorda resultaten togs visserligen med viss mersmak, men 0–3-förlusten hemma mot kontringsstarkt Eskilsminne i fjärde omgången innebar att seriestarten inte alls blivit vad klubben hoppats på.
Men kanske var starten naturlig givet hur mycket nytt det är i det här laget i år – 19 spelare är nyförvärv.
Efter det har resultatpilarna vänt uppåt och det är bara Ariana FC Malmö och Trelleborgs FF som tagit fler poäng sedan dess.
Vinsten mot Trollhättan i femte omgången var särskilt viktig, liksom 2–1 i derbyt mot Olympic.
Samtidigt kvarstår faktum att detta, vid tillfället krisande, Olympic är det bäst placerade lag (nia) som man besegrat i år.
Mot de bättre lagen har man ofta gjort till stora delar bra insatser, men utan att hamna på rätt sida resultatmässigt. Känslan är att man straffats hårt av individuella missar och svackor i matcherna. Man har kunnat dominera matchbilder, men åkt på enkla mål bakåt.
Individuellt?
Det finns potential i vänsterkantens tekniske Emmanuel Onotu och bakomvarande backen Rasmus Bonde. Matias Ritari styr mycket av spelet på mitten.
I förra årets ofta bleka Rosengård, var rutinerade och mångsidige Argjend Malaj den ledande spelaren. I år har han inte varit lika framträdande – där finns sparkapital. Jag tror även att mittbackarna Kalle Larsson och Gustaf Backaliden har en högre nivå i sig.
Jens Lynard är en konstant som högerback, men bäst har kanske spelaren framför honom i planen varit.
Den spelaren är Mattias Andersson, som är en av få spelare som är kvar från förra årets Rosengård.
Utifrån sett var han knappast en av de med störst förväntningar på sig i det här laget – men som han levererat!
Sju mål på elva matcher innebär att den hårt arbetande speedkulan redan nu slagit sin tidigare bästa-notering för en hel säsong.
Centralt står tankern Joel Voelkerling Persson på fem mål och tre assist på nio matcher, vilket också är bra papper.
Lovande inför hösten: Ludvig Carlius gjorde comeback efter skada under våren och har fått en större och större roll i laget när uppehållet närmar sig. Den här offensive mittfältaren har en bakgrund på högre nivå (i HIF, Helsingør och Mjällby) och kan höja laget i höst.
Bättre än botten, sämre än toppen – ungefär så kan våren summeras.
Avståndet till kvalplatsen är fem poäng – inte mer än att en stark höst kan sluta i succé.
Spelaromsättningen inför säsongen gör att William Bergendahls lag bör bli bättre över tid.
Största frågan är dock: Vilken slags spelare skjuter FCK till i sommar?
Foto: Mauri Forsblom
