Mycket intressant handbollskväll på många sätt.
Av någon anledning måste vi påminna varandra mest hela tiden att det inte går att dra för stora växlar på en enskild match. Jag lyssnar sällan på det, drar för stora växlar på någonting jag övertolkar – och ångrar mig ett par dagar senare. Som vanligt.
Först ut att avhandla är IFK Kristianstads överkörning Alingsås med NIO bollar.
När lag tappar en såstor och viktig profil, som Markus Olsson är i IFK, är det inte ovanligt med sämre kollektiva insatser. Inte bara för att de känner sig ledsna, utan för att mycket av spelet påverkats av en enskild individ. Det starkaste exemplet nu i vinter är kanske Skurus damer som såg ut att spela med bojor och handfängsel när Voutilainen drog korsbandet och försvann från en dag till en annan.
31-22 var därför exakt det som vi ville se i IFK i detta skede. Om de nu ska till slutspelet och faktiskt prestera.
Nu har laget blivit sågat och utdömt i omgångar, fått sin guldfixare från ifjol skadad och sin tränare utspottad av styrelsen. Det kunde ha knäckt laget – men det kan också ha stärkt laget.
Andreas Cederholm vaknade till liv. Anton Hallbäck tog för sig. Visserligen mot ett Alingsås som var som utspätt vatten (och veckan innan mot ett skadeskjutet Amo) men den här krossen mår säkert laget extremt gott av. Att trumfa andras skadeglädje är en stark drivkraft. Kristianstadtigern morrar med lömsk blick.
Om en vecka, efter Skövde borta, kanske vi dömer ut laget igen. Men jag tror att IFK är den där retade tigern som det ibland pratas om.
***
Även Ystads IF gjorde jobbet. 39-36 mot Aranäs.
Låt mig sammanfatta kort: Oscar Carlén drog ut på motorvägen, satte på sin cruisecontrol och kom fram ganska exakt på minuten som GPS:en förutspått. Mer ruljans i truppen, men samma typ av spel. Full fart framåt – inte så djävla noga bakåt. Då blir det 75 mål.
Nils Persson fick chansen på allvar – och tog den. Sådant kan vara viktigt i framtiden, för vi har sett doldisar komma in från ingenstans och bli nyckelspelare förut. Lex Hampus Karlsson.
Jag reagerade mest, ärligt talat, på att Aranäs ser bättre ut nu än i höstas.
Därför vore det fint om LUGI kunde knäppa Önnered på söndag. Det känns inte alls orimligt, om LUGI får ihop ordinarie lag.
***
Adam Tumba kvitterade till 21-21 med drygt tio minuter kvar när HK Malmö gästade Önnered borta.
Det blev HK Malmös sista mål.
Laget körde totalblankt på upploppet, förlorade med 25-21 – och det kändes direkt bortkastat. Bensinstoppens mormor. Sju anfall i rad med bortkastade bollar, tekniska fel, stress och brist på tro.
Bortkastat i dubbel mening, för den distinkta handboll som presterades hemma mot Hammarby förvandlades 48 timmar senare till förvirrad och håglös flickscoutshandboll.
Kom matcherna för tätt? För Önnered imponerade inte direkt. Inte alls egentligen.
Eller drog jag för stora växlar av näst senaste matchen och övertygade insatsen där?
***
Nu höjs det röster i klubbar och förbund gällande en utökning av Handbollsligan för damer. Läs mer om det här.
Just i år är det rätt talande att Allsvenskan är en serie för ett vinnarlag och ett kvallag. Boden och YIF gör upp. Förslaget är att göra om det till ett vinnarlag och TRE kvallag, vilket skulle innebära att den serien får mer spänst och mening. OV Helsingborg är exempelvis ett sådant lag som nu spelar alibimatcher istället för att jaga någonting.
Man (motionsinlämnarna) anser också att glappet mellan serierna minskat.
Jag har ingen kunskap (bara åsikter) vad som är bäst för svensk handboll i det avseendet.
Men om seriesystemet ska byggas om av jämlikhetsskäl så blir jag direkt misstänksam. Logiken är på ett sätt självklar, men det kan också ifrågasättas.
För mig är det inte en jämlikhetsfråga hur många lag som spelar i högsta serien. Det finns betydligt större jämlikhetsproblem att hantera än sådana fyrkantiga ämnen när det kommer till kvinnor och elitidrott. Vill man prata om jämlikhet så börja i rätt ände; som att ligorna ska ha sponsorer som tar båda serierna, fungerande kollektivavtal, bättre domare, eller vad det nu kan handla om. Jämlikhetsfrågan är en stor fråga, större än det här kan jag tycka, och riskerar att devalveras om man hanterar den fel. Som man är min åsikt sekundär, som bloggare obetydlig – men som en person extremt engagerad i damligorna hoppas jag att ett eventuellt beslut om att utöka ligorna fattas på sportsliga grunder.
Det är möjligt att svensk handboll mår bättre av 14 lag i Handbollsligan (och kanske även i Allsvenskan). Men det beslutet borde tas på sportsliga grunder baserat på fakta. Inte för att göra en politisk markering med föga värde. Svensk handboll har haft väldigt hög svansföring när man kommer till jämlikhetsfrågor, med all rätt. ”Vi är den mest jämställda idrotten med en jämn könsfördelning” konstateras det och det är någonting att vara stolt över. Vad det har att göra med hur många lag som spelar i en serie går att diskutera.
***
Vår praktikant Jakob Woll är ute och snurrar i hallarna i alla möjliga sammanhang.
Nu senast i Lödde.
Följ med på hans dag som betraktare av ett USM.
***
Axel Månsson till IFK-Kristianstadryktet känns hetare nu när Isak Larsson tydligen ska stanna i Karlskrona.
Det kan säkert bli hur bra som helst.
På tal om IFK Kristianstad så kommer det nu uppgifter om att man tittar med stort intresse på en annan nyckelspelare i en skånsk klubb. Hur det går ihop med tremiljonersbesparingen kommer ingen att förstå. Men mer om det i nästa blogg.
Förslaget från förbunden: Utöka Handbollsligan Dam till 14 lag
