Vilken handbollskväll på många håll och kanter.
Jag har sett mycket av många matcher och är nästan vimmelkantig av alla upplevelser, ras, genomklappningar, guldvibbar, vändningar och slutsekunddraman.
Vi börjar i Kristianstad.
Där IFK tog emot Sävehof och vann med 32-26.
Och det fanns säkert mycket som var positivt hit och dit, men det finns bara en anledning att verkligen minnas denna match.
Det var nämligen Victor Bangs totala erkännande i Arenan.
Han har haft sina stunder. Han har fått det att lossna på sistone.
Men det här! Det var en ”Håld din kæft-uppvisning”. Med sina 50 procent i första halvlek, många rena sexmeterslägen, var han fenomenal.
Jag har aldrig sett honom i närheten av att vara så här bra. Insatsen i Ystad var strålande och det gav uppenbarligen ännu mer självförtroende. När det kombades med euforin av att spela på hemmaplan hände någonting. En pånyttfödelse nästan.
För han fick det att se så enkelt och naturligt ut. I slutet av första halvlek ryckte jag lite på axlarna när Sävehof brände ett par rena högersexlägen. Jag förväntade mig plötsligt ingenting annat…
IFK Kristianstad har verkligen hittat rätt och ökar markant i slagstyrka på kort tid. Jag ser nu framför mig det IFK jag förväntade mig tidigare (när serie tippades).
Fast bättre i och med Bangs leverans.
Man kan lugnt säga att Anders Hallberg denna första halva av säsongen fått uppleva både det häftiga och det ruttna med att träna ett handbollslag i 044-land.
Samtidigt. Det m-å-s-t-e sägas. Sävehof famlar. Sävehof har inte sin naturliga ledare. Sävehof har inte sina snipers som ”är vassa i läget”. Sävehof känns mer anonymt än på länge.
***
Lika övertygande var Ystads IF i första halvlek borta mot Amo. 17-11 och det borde ha varit avgjort.
Men en bit in i andra akten var det som att se någon dra ut sladden. YIF drev planlöst på öppet hav med tomma segel och läckande last – och Amo som har någonting häftigt på gång i sin fina arena är som bekant ett lag som spelar på energi mer än taktisk finess.
Smålänningarna kom ikapp efter sju raka mål (!) och hade chansen att ta ledningen i 59:e, men fick ingenting alls med sig ändå. Vilket de var värda efter den halvleken.
För efter en japanare från kapten Nygren i YIF:s sista anfall – och en Hvenfelträddning på Hampus Karlssons H6-läge i slutsekunderna blev det två poäng till serieledarna.
På min skärm såg jag en lättad Carlén som har en del att jobba med kring den här pianot. För självspelande är det inte.
***
I Stockholm utspelade sig ett annat drama där OV Helsingborg knep båda poängen borta mot Hammarby.
Ytterst välförtjänt dessutom, vill jag påstå.
Det fanns många nuggets här som jag gärna vill lyfta fram.
* Michael Anderssons målvaktsspel.
* OV:s allmänt mycket bättre försvarsspel.
* Lugnet som finns i laget.
* Espen Christensen som Supersub i slutminuterna (återigen strålande).
* Max Pedersen som kommit in från gatan, gjort två matcher och blir en tillgång i vår.
* Och slutsekunddramat. Igen! 26-26 in i slutminuten. Hammarby missade sitt sista anfall, OV trycker direkt och bjässen Björkman löser en straff. På visslan klev Alfred Arnelin, mannen utan nerver, fram till sjumetersstrecket. Samme gosse som löste en kvittering i slutsekunderna mot Bajen hemma.
Kallare än en isglass på nordpolen skickade han in 26-27.
OV lyfter fortsatt i tabellen och de slutspelsdrömmar som jag hade fräckheten att ta i min mun tidigare i höstas, redan under cupens gruppspel (vilket fick Toni Johansson att se på mig med avsmak – ”Vi ska hänga kvar”) känns allt mer rimligt.
Den här matchen var en typisk match som OV förlorat alla andra år i högsta serien. Men det som Toni byggt upp med det här laget har verkligen tagit form. Systematisk handboll som små bitar av allt. Lugnt och metodiskt med inslag av briljans.
***
I damernas liga tappade jag snabbt intresset för Skövde-H65.
Klasskillnaden var uppenbar. Inte minst i grenen försvars- och målvaktsspel.
15-10 i paus blev till 32-28 till H65 och det var… kontrollerat. Efter första halvlek borde ledningen varit större, sedan släppte man inte på tyglarna och alla gjorde mål på allt.
Det var ändå ett vettigt formbesked efter en lite turbulenta veckan med Ola Månssons avsked.
Men, som Ola sa: han är inte färdig i H65 ännu…
Nästa uppgift: Ystad hemma. Ett YIF som det går att läsa mer om under fredagsmorgonen.
***
I övrigt var mycket som vanligt.
* GUIF inledde starkt, men vek ner sig till slut. Den här gången mot Skövde.
* Maskinen Karlskrona tuffar på. Förlorade första halvlek med tre bollar. Vann den andra med tio. Jag såg inte en sekund men Hallby som inledde så fint börjar mer och mer kännas som ett lag som krigar för att undvika negativt kval.
* Gästerna var länge illa ute i Dementorhallen, men Skuru brottade ändå ner VästeråsIrsta i slutminuterna.
* Julen är avskyvärd, sönderkommersialiserad och för lång. Ge mig påsk NU.
