Klockan 14.25 fick jag ett pressmeddelande från H43 Lund.
Det är publicerat i sin helhet här.
Det är ett märkligt pressmeddelande. Författat inte för spelarnas bästa, som styrelsen vill indikera, utan för sitt eget bästa.
Det senaste dryga dygnet har jag haft samtal, SMS-konversationer och mailkontakt med spelare, föräldrar och andra personer som varit en direkt eller indirekt del av H43 Lunds damlag.
Dessa personer har varit förbannade, uppgivna och känt sig mer eller mindre tvingade att kontakta media eftersom ingen annan lyssnar.
I botten ligger ett stort missnöje med tränaren Marcus Quist – som flera spelare har rapporterat ägnat sig åt utfrysningar och mobbing. De har känt sig nedtryckta och till och med censurerade. Det har varit grova ord.
Spelarna har mycket enkelt förklarat i många fall mått väldigt dåligt. Det ska på inga sätt ha varit kopplat till de sportsliga resultaten, där laget krigar för att hålla sig kvar i division ett.
När spelare och föräldrar samt andra i närheten haft kontakt med styrelsen har en detalj upprepats: ”Styrelsen lyssnar inte på spelarna”.
Den 5 januari kallade dock styrelsen H43-laget till ett möte.
För att diskutera ledarskapet, trodde laget.
Istället möttes de av en powerpointpresentation om ”visionen för laget” och det tydliga budskapet att styrelsen hade fullt förtroende för den sportsliga ledningen.
Det fick som en effekt att åtta spelare direkt efter mötet lämnade laget. Tog ”en paus”. Under höstsäsongen hade redan tre spelare och en målvaktstränare lämnat laget, enligt samstämmiga uppgifter till Skånesport kopplat till kritiserat ledarskap.
Efter mötet den 5 januari valde åtta spelare att lämna laget. ”Vi alla vill spela i H43 och bära klubbmärket, men vi kan inte fortsätta under dessa förhållanden” sa en av spelarna som beslutade sig för att pausa, under onsdagen.
Spelarna krävde ett tränarskifte för att fortsätta – men blev då ombedda att lämna in sin matchtröja.
[the_ad_group id=”1720″]
I den vevan blev jag personligen kontaktad av personer i och kring laget.
Klockan 18 igår fick både styrelsen genom ordföranden Elisabeth Sundqvist och tränaren Marcus Qvist frågan: ”Vad beror den här situationen på och hur hanteras den?”
Inget svar kom.
Istället kom det där pressmeddelandet dagen efter där klubben skriver: ”Styrelsen har under hösten haft kontinuerliga möte med spelare och tränare men inte uppfattat vidden av problematiken i truppen och relationen med tränare förrän innevarande vecka.”
Nu är det kanske bara cynikern i mig. Men jag har väldigt svårt att tro på det. Jag har oerhört svårt att se hur någon i en idrottsstyrelse med intelligenta människor styrda av föreningsvärden skulle missuppfatta ”vidden av problematiken”.
Efter m-å-n-a-d-e-r med klagomål, spelararavhopp, möten och en nyss påbörjad spelarstrejk sker alltså ingenting. Då har styrelsen fullt förtroende för ledarstaben.
Några timmar efter Skånesports mail till styrelsen kommer det ett tränarskifte.
Vilken tillfällighet.
H43:s styrelse har nyligen även fattat beslutet att säga upp klubbchefen Lars Eide Andersson, som beskrev situationen som att han var ”En clown på sin egen cirkus”. Det har i sin tur lett till att H43 Lunds styrelse blivit rejält ifrågasatt.
Frågan är om den nuvarande H43-styrelsen är den bästa tänkbara för klubben? Om besluten som tas är de bästa för klubben och dess medlemmar. Och om den över huvudtaget kan sitta kvar.
Marcus Quist tvingas lämna H43 Lund – styrelsemedlemmen Franco Montebovi blir inerimtränare
