LUGI är tillbaka i Handbollsligan.
Efter 35-28 sammanlagt 3-1 i matcher i kvalet mot VästeråsIrsta exploderade Sparbanken Skåne i ett stort jubel under fredagskvällen.
Vissa pustade snarare ut. Självbilden som fått sig en spark på pungen och en loska i nyllet var tillbaka med mer värdighet och stolthet än de senaste två åren.
Låt oss backa till den 27 mars 2024.
Damlaget åker ur Handbollsligan.
24 timmar senare drabbar samma öde herrlaget – efter att i andra matchen i följd tappat i slutsekunderna.
Jag skrev min blogg om det oacceptabla fiaskot:
”När Sparbanken Skåne Arena byggdes 2008 fanns det fyra elitlag där.
Nu är det noll.
Ta in det. Det går knappt. Man blir förbannad. Man vill instinktivt att huvuden måste rulla. Inte i laget – utan betydligt högre upp i hierarkin.
Förklaringarna är flera.
Utfallet enbart en: oacceptabel.
De senaste 24 timmarna med dubbla degraderingar kan inte komma som en överraskning för någon. Ändå har det pratats om otur och marginaler hit och dit. Rent nonsens. Spelare har slitit. Tränare har gjort sitt. Men en gris är en gris och så vidare och Handbollsligan är ingen lek. Det är elit. Till skillnad från LUGI.
Det stora problematiken är inte nuet. Nuet är möjligheternas land. Problemet har varit historien.
Med de förutsättningarna som funnits, och finns, i Lund är det ett pinsamt fiasko av monumentala mått. En förening (H43) som gjorde alla fel, och en annan (LUGI) som inte lärde sig någonting.
Trots all kompetens. Trots all återväxt. Trots all kultur. Trots allt näringsliv. Trots all kunskap i den lärda staden.
Så blev det kattpiss av allt.”
Det kom inte som en överraskning.
Den 31 augusti inför den säsongen skrev jag under rubriken ”Katastrofrisk i Lund”:
”I Handbollsligan Herr har jag bara bestämt mig för en sak.
LUGI kommer att tippas på plats 14.
Ärkesist.”
Idag är det den 10 april 2026
Mattias Söderberg, Anton Sandström och Anton Bengtsson var med där i Skövde (Axel Janhall var också i truppen). Liksom assisterande tränaren Christoffer Geissler.
De var även med år ett i Allsvenskan som handlade om överlevnad. En förnedring i sig. Men också en näve sprit i ett köttsår.
Truppen rensades.
Ny sportchef. Ny tränare. Ny styrelse. Nya metoder. Nytt kansli.
Nytt hopp.
I den nyss nämnda bloggen från mars 2024 avslutade jag lie högtrevande med:
”De kommande tio åren är bara gissningar.
De senaste tio åren är oacceptabla fiaskon.
Frågan är: vad gör klubben nu?”
Svaret blev: Byggde klokt. Klokare än vad någon egentligen förväntade sig.
Visserligen räddades klubben av miljonarv från givmilda människor, men klubben blev också pånyttfödd tack vare av människor som städade upp och gjorde om.
Ola Månsson värvades in för att få det att lyfta på golvet. Robert Månsson sydde ihop en trupp med bredd, rutin och utvecklingspotential – den yngsta i serien. En sportchef som ska ha enorm cred – även om det finns MYCKET kvar att göra på damsidan.
Laget utvecklades snabbt och kontinuerligt. Allt var bäddat för fest i slutomgången mot Aranäs.
Men plötsligt blev det 2024 igen. LUGI förlorade i slutsekunden. Festen blåstes av. Ett ovisst kval väntade en trupp som plötsligt hade allt att förlora snarare än allt att vinna.
Hur skulle de hantera det?
Jag var tveksam och skrev ner laget. Ola Månsson var det inte.
– Du har känt mig i tio år. Hur fan kunde du tro att MITT lag sulle vika ner sig mentalt, skrockade han efter kvalseger ett häromveckan – och garvade som bara Ola kan.
Jag kände mig som en idiot. En vanlig tisdag alltså.
Nu löste det sig.
På hemmaplan inför en fullsatt läktare. Efter några av de mörkaste åren i LUGI:s historia – eller rentav i Lunds handbollshistoria. Staden har inte varit hel sedan slutet av mars 2024. Efter år av organisatorisk misskötsel och sportsligt förfall.
NU är Lund sig likt.
LUGI är sig likt.
Nästa steg?
Etablera herrlaget i Handbollsligan.
Få upp damlaget i Handbollsligan med förutsättningar att också etablera sig.
Få ekonomin att må ännu bättre.
Nyttja Lundaspelen optimalt.
Fortsätta bygga en läktarkultur och sudda ut Biblioteksstämpeln.
Fortsätta utveckla ungdomssektionen.
Hur?
Det är enkelt.
Huvudsakligen handlar det om att göra samma sak som redan görs. Det är nyckeln till LUGI:s framtidslycka. Man har en modell som fungerar bra – och kan fungera ännu bättre.
LUGI är tillbaka.
Det är bra för Lund. Det är bra för Svensk handboll. Det är bra i största allmänhet.
Nu drar jag ner till Grand och super ner mig. Viggo Håkansson ska bjuda på Cocagrogg, Emme Adebo på pepparrshots och styrelsen ska bjuda på… äsch, jag är mest glad om de inte sänker mig i en gränd i natt efter alla bloggar mellan 2022-2025.
Skål.
Ekmarks allsvenska summering: ”Tänk när han får träna ett bra lag”
