På tisdag kväll spelar HIF borta mot Örebro SK.
Här är Gustav Lundblads funderingar om det defensiva motståndarlaget, om försvarsupplägg på hörnor och möjlig elva på tisdag.
Defensiva Örebro
I Superettan-premiären vann Örebro SK, med nye tränaren Rickard Norling, med 1–0 hemma mot Landskrona IP.
Säkert en stor lättnad på många sätt – förra året dröjde det till den 22:a omgången innan laget tog sin första seger.
Det som var mest speciellt var hur man gjorde det.
ÖSK hade två-tre målchanser på hela matchen. BoIS vann avsluten 18–5. ÖSK försvarade sig i ett lågt 4-4-2 och vann på en minuts individuell briljans från stjärnorna Ahmed Yasin och Karl Holmberg.
Poängen här är inte att måla upp ÖSK-segern i en premiär för snart två månader sedan som något rån, utan att Rickard Norling med all sin rutin verkar köra ett väl beprövat upplägg på nya jobbet.
Nämligen att i april och maj är det vårfotboll som gäller. Poängen ska in, oavsett hur det ser ut och sedan får spelet komma efter hand.
På Påskbergsvallen i ÖSK:s näst senaste match: Värnamo hade 69 procent av bollinnehavet på en lerig gräsmatta – men skapade nästan ingenting.
Örebro vann med 1–0, trots att Norling bänkade Yasin och Holmberg från start. Yasin hoppade in och ordnade segermålet.
Efteråt kallade Nerikes Allehandas krönikör laget för Superettans mest defensiva.
Det ligger något i det. När jag går igenom deras första åtta matcher i år, ser jag att de bara haft majoriteten i bollinnehavet i en – mot defensiva Norrby.
De har haft näst minst antal avslut av alla lag (före GIF Sundsvall).
Bara Öster har lägre antal förväntade poäng, enligt Wyscout. Ändå låg de sexa inför denna omgång.
Ska vi kalla dem tråkiga Örebro?
Det är lite som på 90-talet, då ÖSK under en annan AIK-ikon som tränare, Sven ”Dala” Dahlqvist, ofta hånades för defensiv fotboll.
Jag väljer att istället kalla dem effektiva Örebro – ett lag som just får ut mer poäng av sitt spel än vad genomsnittet i Superettan gör.
Hur ställer HIF upp?
På fredagens träning en av startspelarna i HIF:s senaste match –Lino Wernberg Hyppänen, 17.
Wernberg Hyppänen var i skolan och skrev ett prov, berättade manager Stevie Grieve.
– Man glömmer hur unga de här killarna är, sa han.
I hans ställe, ställde laget upp så här i spelövningen på träningen:
Johan Brattberg – Clancy Biten, Jakob Voelkerling Persson, Loret Sadiku, Simon Bengtsson – Lukas Kjellnäs, Ervin Gigovic – Alvin Nordin (spelade i gul väst, representerade båda lagen), Max Svensson, Adam Akimey – Alexander Johansson.
Andraelvan: Mateo Jönsson Ballas – Leo Hedenberg, Daouda Amadou, Hannes Burlion, William Westerlund – Jonathan Hasselqvist, Omar Ademovic, Alvin Nordin, Casper Ljung – Kevin Nyarko, Lucas Landgren Persson.
Efter en stund bytte Biten med Hedenberg och Johansson med Nyarko. Det kan ha skett något byte till, som jag missade, då jag var inbegripen i HIF-samtal med några i publiken på träningen.
En herre kom förbi.
– Var du inte och turade igår?? sa han till mig.
– Nej…? sa jag.
– Hela HD-sporten var ju där på båten, sa han.
– I de salongerna kommer inte jag in… sa jag.
Oklart om han trodde att jag jobbade på HD, eller ej. Det händer rätt ofta att folk runt idrottsplatserna kommer från HD eller någon annan traditionell lokal tidning, beroende på var i Skåne man är.
Nåväl, jämfört med elvan ovan lär väl Lino Wernberg Hyppänen ta startplatsen mot ÖSK?
Eller går Sadiku rakt in? Jag betvivlar ändå det, med tanke på att han varit borta med skada i nästan två månader.
– Jag vet inte hur många minuter han kan spela, sa Grieve i intervjun jag gjorde efteråt (läs här: Goda och dåliga nyheter).
Sadikus passningsspel och lugn med boll behövs dock, nu när Daouda Amadou är avstängd. Om ÖSK spelar som tidigare, kommer de ofta att ligga lågt och minimera ytor på egen planhalva – då behöver HIF någon som kan bryta linjer. Mot Varberg hade man dock framför allt svårt att bryta igenom på sista tredjedelen, när motståndarna backade hem och försvarade sin 2–1-ledning.
Två andra frågor:
• Finns det plats för en Alvin Nordin i elvan igen, för att få in hans passningsspel, vilket vore särskilt nyttigt av nyss nämnda skäl?
• Finns det plats för Kevin Nyarko på topp i en mer 4-4-2-aktig offensiv?
Vi får se.
Hasselqvist tror jag i alla fall går in i elvan som börjar matchen – han har varit en av lagets bästa offensiva spelare nästan varje gång han spelat från start.
Gissningen:
Brattberg – Biten, Voelkerling Persson, Wernberg Hyppänen, Bengtsson – Gigovic, Nordin – Hasselqvist, Kjellnäs, Svensson – Johansson.
Skadeläget
En sak som jag tyckte stack ut på träningen var hur bra Obafemi Awodesu såg ut när han löpte på runt planen. Jag frågade Grieve om han skulle kunna spela före landslagsuppehållet, som börjar om en vecka. Men HIF-managern gav ett negativt besked och sa att han inte trodde att han skulle kunna spela före sommaruppehållet (som börjar den 29 juni).
Däremot var han mer positiv till Timothé Rupils möjlighet att göra comeback tidigare än väntat.
Läs mer om de skadade spelarna i artikeln med ”Goda och dåliga nyheter”.
Scouten
Skotten Paul Riley är anlitad som scout på deltid i HIF.
Läs mer om det här: HIF anlitar scout.
Vilka var juniorerna?
I träningselvorna ovan syntes Mateo Jönsson Ballas, Hannes Burlion, och Omar Ademovic.
Den förstnämnde är en 18-årig målvakt. Mateo Jönsson Ballas fick vara med och träna då andremålvakten Emil Rådahl sedan en tid är skadad och då reserven Victor Wagnborg har ett blåmärke på höften efter att ha kastat sig för många gånger när utespelarna tränat extra (enligt Stevie Grieve).
Hannes Burlion är en mittback, en ungdomslandslagsman som varit med en hel del på träningar på sistone.
– Han är riktigt bra med bollen, en vänstersidad mittback. Hyfsad på att täcka ytor, en bra försvarare i boxen, sa Grieve.
Omar Ademovic är en lovande offensiv spelare, som imponerat så här långt i år.
– Han är mycket bra på bollen under press – och bra på att dra till sig press. Han rör sig och passar hela tiden. Han passar in väl i hur jag vill att mittfältare spelar, sa Grieve när jag bad honom kommentera Ademovic efter Ligacupmatchen mot Halmstad i april.
Hörnorna senast
En sak jag tyckte var intressant i matchen mot Varberg i tisdags: Upplägget på defensiva hörnor.
Hade tänkt göra en artikel om detta i onsdags, men andra saker dök upp.
HIF lämnade tre spelare – Hasselqvist, Johansson och Landgren Persson – högt uppe på varje hörna.
På den första hörnan, som Varberg gjorde mål på, lämnade motståndarlaget kvar lika många utespelare för att försvara vid mittlinjen.
I resten av matchen, både när Varberg ledde och när det stod oavgjort, flyttade Varberg ned ytterligare en spelare för att försvara – HIF var alltså tre mot fyra nära mittlinjen och sju mot fem i eget straffområde (exklusive målvakt).
Arsenal säkrade sin engelska ligatitel i veckan. Laget har slagit Premier League-rekord i antal mål från hörnor i år.
Ett motmedel som Chelsea använde mot Arsenal i ligacupen i våras, var just det här – att lämna tre man uppe.
Poängen är alltså att minimera befolkningen framför mål, för att på så sätt minska inslaget av kaos, minska motståndarens förmåga att screena bort spelare och göra det enklare att försvara.
Kidderminster i engelska femtedivisionen har för övrigt nyligen testat att hålla fem man uppe vid försvaret på hörnor!
Gillar att HIF testade det här mot det lag som gjort flest mål på hörnor i Superettan. Trion Jonathan Hasselqvist-Alexander Johansson-Lucas Landgren Persson, som startade den matchen, är ju dessutom optimal om man ska ha tre spelare som springer iväg på kontringsförsök.
Dessvärre blev det ju ett baklängesmål på den där första hörnan. Jag har inte kompetensen att bedöma om det går att hänföra till uppställningen på hörnan, men tror att det mest handlade om att Daouda Amadou förlorade sin duell mot bjässen Borgelin och att HIF:s zonspelare inte fick undan bollen innan den nådde Borgelin.
Foto: Mauri Forsblom och TV4 (matchbilderna)
