I den här bloggen gör jag ett försök att porträttera vad proffslivet i Landskrona BoIS faktiskt innebär.
Vad går vi igenom under en träningsvecka? Hur förbereder vi oss inför match? Och vad har benskydd egentligen för roll i sporten?
Allt kommer att brytas ner, från högt till lågt, och ibland till väldigt lågt.
Förra bortamatchen mot Örebro konverserade jag med Simon på matchdagsmorgonen. Han frågade hur jag sovit och jag frågade detsamma tillbaka. Han svarade:
– Bra. Nu börjar den ändlösa väntan på matchstart.
Det stämmer. Matchdagar innebär många timmar som ska förbrukas så energisnålt som möjligt. Flertalet alibi-aktiviteter fyller dagen och dämpar rastlösheten. Hela dagen passeras i ett ändlöst väntande på avspark.
För denna bortaresa hade jag anteckningsblocket redo. Så här såg vår väntan på avspark ut:
Jag och Bruzelius vaknade halv nio på morgonen och klev ner för frukost. Jag är alltid förväntansfull inför hotellfrukosten. Tanken på att välja och vraka i en frukostbuffé gör mig glad.
Inte bara jag blir glad – Gustaf Westström och mat har en speciell relation. I vanlig ordning plockar han på sig en tallrik mat och äter sedan upp hälften på väg till bordet. Det ska sägas att han vid ett tillfälle hade med sig en egen matlåda att fylla med pannkakor till hemresan.
Kaddo kom och satte sig utan att äta. Bara för sällskapet. Den gamla kroppens mat- och sovklocka väcker honom halv sju och frukost äter han först av samtliga på hotellet.
Två saker är säkra på bortaresa. Kaddo äter frukost först. Och hotellen skriver hans namn fel. Sedan 2019 har ”Arm” Kaddoura checkat in på Scandic Hotells över hela Sverige. Ett mysterium. Receptionister i hela landet klarar inte stava Amr:s namn. Avslöjandet kom idag. Av en slump såg vi namnlistan lagledare Jonny skickat in till hotellet innan ankomst. I excelarket var Amr:s namn autokorrigerat. Arm Kaddoura.
Efter frukost gick vi en promenad längs Motala ström. Gamla industribyggnader i brittisk 1800-talstil omgav vattnet. Vid en av de bastanta tegelmurarna slog Bruzelius med handflatan så att murbruket dammade:
– Så här stabil ska ”Muren” (Andreas Murbeck) vara idag.
Och så stabil var han också.
Samtalsämnena var mer intressanta än promenadens sevärdheter. Från stadshistoria, till nutida politik och tankar inför valet i höst. Jag har en känsla av att jag präglar val av samtalsämnen lite väl. Svante – om du läser detta – så hoppas jag att du saknar bortamatchpromenaderna lika mycket som vi saknade din input i samtalen.
Efter ett större mellanmål vid tolvtiden startade Jonny en tävling i att vika pappersflygplan. Alitalia kraschade halvvägs. Kamerun Airlines lyfte aldrig. Air Albania satte av, vände och flög åt andra hållet.
Matchgenomgång i matsalen. Därefter matchaktivering på Lindö. Ett litet stretchpass. Några bolltouch. Inget speciellt hände – inget speciellt sades. Generellt avslappnad och bra stämning.
Innan lunch satte jag mig med Adam och Kaddos gäng för att spela lite kortspel. Kaddos ögon lyste upp när jag satte mig. Ett nytt offer att skinna. När jag förlorade en hand värd 9kr log han brett. ”Aj aj aj Tino. Precis vad jag behövde för min nya storbilds-TV i vardagsrummet.”
Nästa tid att passa efter lunchen var avfärden till matchen klockan 17:00. En perfekt stund för att sova och ladda – om inte – städerskan bankar på dörren. 16:00 var tydligen tid för utcheckning. Jag låg och sov. Bruzelius stod i duschen och rakade skägget.
Matchen i sig behöver jag inte kommentera. Den sammanfattas bra i Ekmarks 21 punkter. Den punkt Ekmark missade var våra supportrar.
Ett knappt tiotal på en kortsida byggd för flera tusen.
Från mittplan såg de ut som en liten ögrupp mitt i atlanten.
De fick varma kramar och hälsningar efteråt – som tack för uppslutningen en sen tisdagskväll.
Vi får ledigt imorgon – det får inte ni.
Förhoppningsvis svävar ni på moln ändå.
Efter matchen vältes bordet i omklädningsrummet och energidrycken låg utspridd över hela golvet. Spelare efter spelare kom in från korridoren och skrek ut glädje – vilket omedelbart svarades på tiofalt från övriga.
Vinstsången efter matchen sjöngs för full hals.
Allt rundades av med:
”Jag vill åka hem – jag vill åka hem – från denna skitstad – jag vill åka hem”.
Ja, nu åker vi hem. Vi sitter på bussen i skrivande stund. ”Arm” Kaddoura sitter bakom mig och shoppar storbilds-TV. Westström sitter bredvid mig utan att se att jag avslöjar hans matvanor.
Borde jag fråga om tillåtelse att avslöja pannkakshistorian?
Äsch – han behöver inte skämmas – Bjärreds FF:s före detta anfallare springer mest och gör mål med högerfoten.
