I den här bloggen gör jag ett försök att porträttera vad proffslivet i Landskrona BoIS faktiskt innebär.
Vad går vi igenom under en träningsvecka? Hur förbereder vi oss inför match? Och vad har benskydd egentligen för roll i sporten?
Allt kommer att brytas ner, från högt till lågt, och ibland till väldigt lågt.
Den årliga derbygrillningen hemma hos Jonny Karlsson och Zandra (snart Karlsson) gick av stapeln i söndags. På innergården var ett tält uppställt, fullt pyntat i BoIS-stil. Inne fanns slush-maskin, en stor bar full med hemmagjorda potatis- och pastasallader, ost och kex och dryck.
Vid grillen stod Jonny.
På grillen låg SP Charks korvar.
Tobbe klev fram bredvid Jonny och tittade över grillningen.
– Ge dem ordentligt med stryk nu Jonny!
Westströms matglädje har jag kommenterat förut. Nu tittade han över axeln på Jonny. Innan någon hann blinka höll han en korv mellan två fingrar. Den hann varken få på sig bröd, senap eller ketchup. Som tur var hann jag fram med kameran:
Vid ena bordet satt Christian Stark och retades med Emmanuel.
– I will punch you in the face Manu!
Emmanuel skrattade obrytt, som en storebror. Tittade åt andra hållet och suckade:
– This guy… Next training. Boom!
Han sneglade tillbaka mot Stark för att se om hinten nått fram. Stark erkände, på svenska, att han inte ville gå in i duell med Emmanuel.
Emmanuel fortsatte:
– You run with the ball… I will BOOM!
Stark bröstade upp sig:
– Boom? What is ”boom” Manu?
Emmanuel slog ihop de enorma handflatorna och ropade ”Boom!”
– I love the boom! Förstärkte han och pekade på Stark.
Efter maten fick vår äldste spelare, Kaddoura, stå rygg mot rygg mot vår yngste, Enes. De skulle följa Sebbes instruktioner och syftet var att belysa generationsskillnader. Bland annat fick de instruktionen ”svara i telefon”. Varpå båda formade tummen och lillfingret till en mobil och höll den mot örat. Men när de sedan skulle ”lägga på samtalet” lade Enes ner sin osynliga telefon i fickan, medan Kaddo vände på handen och la luren ovanpå sin imaginära hemtelefon.
Eftermiddagen avslutades med dragkamp i blött gräs.
På väg hem promenerade jag genom stan. En av våra trogna supporter passerade. Vi hann byta ett par ord och jag frågade hur läget var.
Svaret:
– Jag vet inte.
– Vet du efter torsdag?
– Ja.
Jag med!
