I den här bloggen gör jag ett försök att porträttera vad proffslivet i Landskrona BoIS faktiskt innebär.
Vad går vi igenom under en träningsvecka? Hur förbereder vi oss inför match? Och vad har benskydd egentligen för roll i sporten?
Allt kommer att brytas ner, från högt till lågt, och ibland till väldigt lågt.
Robert Grandén klev in i omklädningsrummet, i sällskap av Klubbchef Kalle Olsson, och presenterade sig.
Han sa:
”Jag vill ha ordning och reda. Ni lever i kaos. Jag ska skapa ordning i ert kaos – så att er vardag blir så bra som möjligt.”
De exakta orden brukar sällan vara de viktigaste vid första mötet. Det handlar oftast bara om att få en känsla. Vad säger kroppsspråket och tonen? Men dessa ord gillade jag.
Ordning och reda. Vi får se hur mycket som går att skapa. Till exempel får han gärna ligga på kommunen att dra nya strömkablar till gymmet.
Någon försöker göra sig rik på koppar genom att sno kablarna till gymmet. Kilopriset är endast 30kr – vilket förklarar varför dessa stölder skett flera gånger. Just nu tränar jag utomhus utan vantar, och tar på mig de när jag ska in i gymmet.
I övrigt var intrycket milt och balanserat. Känslan är inte att Robert kommer dyka in och sparka tolv spelare direkt. Han kommer inte heller chockhöja löner och ge ut vinstbonusar. Men det är bara min känsla.
Apropå ordning och reda. Häng med nu, det blir en lång sväng.
Efter träningen åkte några av oss och bastade i kallbadhuset ute vid lagunen. Jag hatar att frysa, men för återhämtningens skull hoppade jag i vattnet ändå. Det stack i kroppen och min hud blev flammig. Jag hoppas det var kylan – och inte utsläpp från fraktbåtarna som passerar sundet.
Inne i bastun var det desto behagligare. En trevlig tysk gubbe öste på vatten och värmde på bra. Han frågade vilka vi var och därefter var fotbollssnacket i gång. Själv var han från München så vid tillfälle frågade jag om han varit på Oktoberfest.
Han slog sig om magen och svarade: ”Ser du inte det?”
En sak stack ut under besöket. En fullt munderad ordningsvakt klev plötsligt in i bastun. Alla samtal tystnade omedelbart. Han gav oss samtliga en skarp blick, och lämnade sedan bastun lika snabbt som han tittat in. Det tog ett litet tag innan samtalen återstartade.
Nåväl. Vi lämnade bastun och solnedgången bakom oss.
Dagen efter möttes vi av en leende Jonny Karlsson på träningsanläggningen. Alla i Landskrona känner Jonny. Det vet jag. För på något sätt vet han alltid vad vi gjort under dagarna.
– Hej grabbar! Hur var havsbadet?
– Hur har du redan fått veta detta?
– Jonny får veta allt. Dessutom hörde jag att ni satt med badbyxor i bastun. Det är förbjudet!
När du vet att Jonny vet, då tänker du dig för när du rör dig ute. Det är ett effektivt sätt att hålla ordning och reda. Jag känner mig inte ens säker hemma längre. När ordningsvakten går sitt kvällspass utanför mig nästa gång drar jag för gardinerna.
